Var säker, sade hon, i det hon öfverhopade honom med de ömmaste smekningar, patt ni aldrig skall ångra att ni hört min bön. Jag skall gå till St. Petersburg; jag skall kasta mig för kejsarens fölter, och samma försyn, som ingifvit mig denna tanka och rört ert hjerta, skall äfven stämma vår store monark till er fördel.n Ack! tror du väl, arma barn, svarade den gråtande fadren, att du skall kunna tala med kejsaren, liksom du talar med din far i Siberien? Poster bevaka hvarje ingång till palatset och du skall aldrig komma inom dess tröskel. Fattig och tiggande, utan kläder, utan rekommendationer, huru skulle du väl våga visa dig och hvem skall väl införa dig? Prascovia insåg vwigten af dessa anmärkningar, utan att förlora modet; en hemlig aning höjde henne öfver alla förståndskäl. Jag fattar den fruktan, som eder ömhet för mig väcker,, svarade hon; men hvad har jag för skäl att misströsta? Tänk sjelf. Betänk, huru mycken godhet Gud redan slösat på mig, emedan j.g satt hela mitt förtroende för framtiden till honom. Jag visste icke, huru jag skulle få ett pass; han har tvungit en klentrogens mun att säga mig sättet; det är han, som böjt den obeveklige guvernören i Tobolsk. Är det icke ändtligen han, som besegrat er obevekliga motvilja och tvungit er, att ge mig tillåtelse att fara? Var viss dåp tillade hon, att denna försyn, som låtit mig besegra dessa hinder och som hittills så underbart beskyddat mig, skall föra mig till kejsarens fötter och lägga ord i min mun, som skola beveka honom, och friheten skall blifva er vedergällning för den tillåtelse, ni nu gifvit mig., Den unga flickans afresa blef redan detta ögonblick afgjord, men tiden bestämdes ännu icke precist. Lopoulotf hoppades draga någon hjelp a! sina vänner: flere fångar hade medel; åtskillige af dem hade till och med, vid andra tillfällen, gjort honom anbud dem, hans grannlagenhet hindra!