behöfde teckna under sitt namn; lättare skulle förmås dertill, : Hon hade slutat sin tvält en dag och gjorde som vanligt flera korstecken innan hon återvände samt lade ihop sitt klappade linne. Neiler, som af en händelse gick förbi, såg henne och gjorde narr af henbe. :OmMm ni gjort några mer sådana der hokus pokus, sade han, skulle ni gjort mirakel och er tvätt skulle af sig sjel spatserat hem. Tag hit er bördan, tillade han, ;och hå skall se, att den; ni hatar så mycket för hans otros skull också kan vara beskedlig., Han to3 nu korgen och bar den ända till byn. : Under vägen började Prascovia, som icke tänkte på annåt än huru hon skulle få ett pass, att tala med honom om suppliken och den stora tjenst hon önskade sig deraf. lyckligtvis kunde filosofen icke skrifva: han tillstod, att från det ögonblick han slog sig på skräddarhandtserket, hade han helt och hålet försummat litteraturen; men han lät henone förstå, att det i byn fanus någon, som kunde uppfylla hennes önskan. Prascovia återvände hem utom sig af glädje, och ämnade redan följande dagen begagna sig af hans råd. Då Neiler inträdde till fadren, der flera personer befunno sig, skröt han högt öfver den tjenst han gjort den heliga Prascovia, i det han sparade henne mödan att göra ett mirakel och skämtade på dylikt sätt; men blef snart bragt till tystnad af den unga flickans svar: pHvarföre skulle jag icke sätta min förströstan till Guds godhet, sade hon; Jag har endast bedt ett ögonblick vid stranden, och om min tvätt icke gått ensam hem, har den likväl kommit dit utan mitt biträde, buren af en klentrozen. Ett mirakel har således skelt i alla fall och jag begär intet vidare , af Försynenn, Vid detta svar skrattade hela sällskapet på skräddarens bekostnad, hvilken drog sig tillbaka bett dat öfver sitt äfventyr. Man får ramdeles se ilera drag af denna älskvärda sinnesNärvaro, som aldrig öfvergal henne, äfven i de mest brydsamma omständigheter. (Forts. följer.) -. VG