Aftonbladet – 3 juli 1843, sida 3

som så ofta beredas dem, genom alltför stort för troende; ochom-det någon gång bänder, då fre stelsen är för mycket förledande att kunna emot stås, stanna deras tilltag vanligen vid saker z obetydligare värde: gamla stöflor och vestar, elle kanske endast några sockerbitar. De veta nog att extra judiciel bestraffning oeftergifligen följer och de måste vara måna om sitt rykte, hvarpi hela deras existens beror. Men — frågar ni väl till slut — hvad blir då af alla dessa, oftast värnlösa plantor i lifvet: drifhus, sedan de genomgått sin akademiska kurs — och jag, deras anspråkslöse biograf, svarar uppriktigt — att jag icke vet hvad jag derpå skall svara, Visst är, att nya upplagor af dem ständigt omvexla, lika med deras herrar; det är med dem, som det heter om vädret: man förnimmer det väl, men man vet icke hyadan det kommer, eller hvart det går. En del, och kanske den större, elle de, som ega någon målsman, hvilken om dem char något tillseende, utbyta väl i tid borsten mot prylen eller nålen; men en annan del, öfverlemnade åt sig sjelfve och, vid mognare ir, åt det förledande sällskapet på krogen, hafva — jag fruktar det — bela sin barndom trampat len lärda staden, endast för att sedan befolka ängelser och korrektionshus; och, om han igenände dem, skulle troligen mången deras fördne ierre (och kanske ej endast herre) återse dem ramför sitt .dombord, eller knäfallande i sin kyrka. Jet är en grym? tanke, att denna lilla varelse, åt vars infall och små skälmstycken vinu så bjertigt skratta, som åt oss uppoffrar sin lyckligaste Ider, som har oss att tacka för mycket, kanske ul, och åt bvilken vi möjligen kunnat, och af nera än ett skäl, bordt bereda en annan framtid, kall, i det slöjade tillkommande, öka antalet af ärnlöshetens osh behofvens offer; det är en grym inke — icke sant, min läsare? — TLåtom oss mna den! — a — Då kardinal Richeliue ökade Vaugelas pension llade han vänligt: glöm således intet uti. den diktionär, hvarpå ni arbetar, ordet: pension. — Nej, mon ;igneur, svarade Vaugelas, och ännu mindre ordet icksamhet.