Aftonbladet – 3 juli 1843, sida 2

öfrigt tycks bry dig det minsta om? — Till en del kunna väl dessa anmärkningar hafva sin riktighet, ehuru det icke kan tagas för afgjordt att utrustningen af en örlogsflotta må behöfvas för den öfning, om hvilken Najaden berättar; men om ryska kikarne titta in i Stockholms skärgård, skola de der finna att örlogsflottan icke saknas vid det lustläger, som med infanteriet blifvit tillställdt. MM—tii — I Norska tidningen Morgenbladet läses: Regeringen har den 4 i förra månaden bifallit Svenske och Norske agenten i Paris, generalkonsulen Mejans ingifne ansökan om afsked, och utnämnt bankiren Charles Pagny till Svensk och Norsk agent derstädes, med generalkonsuls namn, heder och värdighet, dock utan rättighet att i anledning af denna utnämning uppbära någon lön. Besynnerligt nog har man hittills i Statstidningen saknat underrättelser om denna utnämning. — Samma blad berättar ock, att generalkonsul Hahr i Tripolis erhållit ett års tjenstledighet från sin konsulsbefattning, hvilken under tiden blifvit uppdragen åt Engelske generalkonsuln derstädes. RR ——— Bland de utmärkelser, hvarmed Oehlenschläger emottagits under sitt vistande i Christiania, var äfven en hyllning af de Studerande. Största delen af dem begåfvo sig på aftonen den 26 från universitetsgården i procession till hans logis på Hotel du Nord, der Studeranden Mzller för den store skalden tolkade de Studerandes glädje att se honom ibland sig och öfverlemnade honom för tillfället författade verser, hvilka sedan afsjöngos. 7 Efter sången framträdde Oehlenschläger och tackade de församlade i följande hjertliga ordalag: Mine Bröder! För tio år sedan dref mig mitt bjerta att se det kära Norge, det land, hvari min skaldefantasi så ofta lefvat, det folk, som, med ringa skiljaktighet, väl kan kallas bröder af samma stam, samma tungomål, samma hjertelag. Jåg såg det! Inspirationen hade icke bedragit mig, och verkligheten visade mig ungefär detsamma, som inbillningskraften hade målat. En tiderymd förflöt, ålderdomen nalkades, men med den, Gud vare lofvad, ännu icke svaghet och skröplighet. Fadershjertat kallade mig ännu en gång till Norge; en älskad dotter vinkade den danske skalden dit, der Norges stoltaste klippor stå, och jag ilar nu genom Hakon Jarls, Olof Tryggvassons, Olof den Heliges, Hagbarts, Axel och Valborgs fädernesland. Här på detta ställe mötte mig, för tio år sedan, en vänlig, ärad brödrahelsning; den möter mig åter. Jag tackar eder af bjertat! Jag tackar Gud, som förlänte mig att stundom glädja och hänrycka eder. Gud välsigne Norge! Jag kan icke säga farväl! Önskan och hopp ropa högt i min själ: Vi se hvarandra åter!, Nu uppstämdes för skalden ett Länge lefvel Jedsagadt af fanfarer och hurrarop. Musiken speJade upp nationalsången, och vid skymningens inbrott återtågade Studenterne i procession till universitetsgården, der de åtskiljdes. Oehlenschläger afreste följande dagen. . I — Från Arendal skrifves af d. 23 Juni: Ängfartyget Prins Carl, som i går ankom ett par timmar. sednare än vanligt, hade något ostvart om Riisöer den olyckan, att rorkulten afbröts just under det far tyget befann sig i ett mycket trångt farvatten, och på alla sidor var omgifvet af skär. Med tillhjelp af ankaret; lyckades det dock snart att få fartyget att. stadna, men det var likväl, enligt passagerarnes utsago, endast en famn ifrån en klippa, då det svajade upp för ankaret. EKNER nn — I Götheborgs H. o. S. T. läses att, enligt privata underrättelser från London af den 43 Juni bade d:lle Henriette Nissen redan då låtit böra sig sme gånger, nemiigen på en konsert, som gafs a! mad. Dulcken, på italienska operan, samt den 9:de på br Benedicts annuel grand Morning Concert. Programmet för denna konsert tillkännagaf serskildt, att d: lle Nissen, efter en ganska kort notis, åtagi! sig att utföra mad. Persianis parti i duetten ur Le Puits dAmour,. En engelsk journal yttra med anledning af sistn. konsert, alt dille Nisser follkomligen rättfärdigade det rykte, som föregått henne och tillägzer, att hon hade lika stor succds som Grisi och Persiani. Torytidningen Ar