inga löjtnanter. Remma de, så få de fara till Stockholm, för att repareras. Alla kläder på vår löjtnant sitta nu som voro de vuxna på kroppen. Och västarnas rätta bruk! ja — se det är en vetenskap, som löjtnanten blifvit docens uti. När vi nämnde ordet: p,rätta brukp, så påmindes vi ovilkorligen om tungans rätta bruk, och komma då ihåg, att vi alldeles förglömt berätta hvad mirakel den, i vår återvändande löjtnants mun, nu kan uträtta emot fordom. Ja, den kan nu långt mera än Lasse, som var en lustig man, och många konster kunde han — ty denna tunga kan nu skilja på alla sorter viner, alla sorter beefstek och kotletter, alla sorter kaffe på alla de olika kaffehusen i staden och på malmarne, med ett ord: skilja på alla sorter ätelse och drickelse, och när hon kan alla dessa konster i sitt stumma tillstånd, hvad skall hon då icke förmå, när hon börjar ljuda! Ja, se då! då är det som vi finge lof att skrifva en hel encyklopedi, i stället för en liten skizz, om vi skulle upprepa allt hvad den kan orda om. Ja — — — det är omätligt, oberäkneligt såsom hafvets sandkorn och himmelens stjernor och allt hvad som är dess emellan. Sina egna storverk och sina egna framgångar är dock det ämne, som löjtnantens tunga helst och med mesta vana och sakkännedom behandlar. Derefter komma dagens stora och små frågorxs, teatern, den nya och gamla — och — för att sluta som alla auktionskungörelser: — mångfaldiga andra goda och nyttiga saker, som ej så noga kunna specificeras.n När löjtnanten kom upp till Stockholm, var hans gång osäker och slingrande af bara ungdom;