Aftonbladet – 30 juni 1843, sida 2

svajande flaggor, men utan ringaste last, och således dansande lätt på vetandets stora haf, färdig att blåsa omkull vid minsta vindstöt; men så sel man äfven ganska många, hvilkas väl bygda skut: seglar jemt och stadigt på samma haf, med relingen tätt vid vattenbrynet, dels af en solid last som icke synes, dels af allehanda varor, som sy: nas och som äro — somlige mer, andra mindre — nyttiga, men dock alltid nyttiga till något, likasom allt verkligt vetande. Små talanger har vår unge landt-löjtnant ibland han valsar som en charmex, ettdera af den de! stillastående, konservativa valsen, eller den de allt förgörande fläng-valsen. I galopp-valsen changerar han ännu ej rätt fermt, men se, det läj han sig i Stockholm, der allt är changeant. Har sjunger smånätt och ackompanjerar sig på guitarr ja, till och med på fortepiano, och spelar deref ter en vals, con amore, just densamma gudom. liga valsen,, som man dansade så mycket i ju las, och på den outsägligen roliga balen, Annan dag Påsk, då både Hilda och Thilda voro så ra sande vackra och sötan, att vår under-löjtnan fick skära itu sitt hjerta på längden, och Jose fine och Leontine så förb, naiva och roliga, al han fick skära itu det på bredden, fast alla fyra bitarne redan för längesedan grott ihop igen. I sitt tal skiljer sig vår landtlöjtnant nästar aldra mest från sitt eget jag, sedan detta uppehållit sig ett halft år eller litet mera i Stockholm Före denna tid talar han hackigt och afbrutet och med stor förlägenhet och ovisshet, har ännu icke lärt sig att docera och argumentera, advocera och disputera, sätta sin näsa högt i vädret och förklara för det förvånade folket, att han vet allting