Aftonbladet – 30 juni 1843, sida 1

gens allernådigste stall, Ryssviks matsedlar, Da vidsons paviljong, Malmens källare och Strömparterren å vue doiseau, inoch utvändigt intill dess innersta kärna, samt lära sig skilja på antipoderne Jenny Lind och Emelie Högqvist, på Gänther och Belletti, på Boivins och Jaquemars handskar från alla andra handfodraler, på Havanna-cigarrer från andra cigarrer, samt slutligen, att få vänta tills i allra sista stund, när ångfartyget eller dilisensen är färdig att afgå, på de nya kläderne som Kzeding lofvade färdiga till tredje dagen efter ankomsten. Nej, vi mena med ,löjtnanter som vasit i Stockholm, dem som der tillbringat allra minst en hel vinter, och åtminstone några Veckor af en sommar. Men som man i al.t måste börja med början, så måste vi äfven hafva den löjtnanten som ftcke varit i Stockholm först för en dager: Det är en ung tjugu-årig, lång och smal, krokig eller spikrak, aldrig ledig men stundom hvad vestgötha-allmogen kallar: lealös. Hans panna är mjellhvit och slät som ett liljeblad, och der sy: nes lika litet sorger som finnar; näsan är lite brun efter sista mötet, ty tschakot-skärmarne är bland de kloka ting som aldrig gå efter näsan ögonen äro litet obeslutsamma hvar de skola stan na eller vända om; på hvar kind sitter en frist ros och läpparne tyckas vara formade afett pion blad; tänderne äro just ej så utmärkt vackra men mustacherne deremot! OO! de äro den ung löjthantens sförsta triumf, ty de äro ju hans för sta mustacher. De äro silkeslena och mjuka, sam tummas och vridas jemt om fingrarne, och be skådas både med och utån spegel, ehuru det sed nare år en svår gymnastik för ögonen. Mer