Aftonbladet – 30 juni 1843, sida 1

denna method att tumma sina mustacher är egentligen icke något rätt fint eller fintligt koketteriknep af den unga löjtnanten, ty då sticka hans blåröda, handsklösa händer nog mycket utaf emot det rödhvita anletet, ty om han något litet aktat detta, så har han deremot icke aktat sina händer, och sällan bestått dem handskar mer än när han kört skjuts eller dansat, och oftast har han kört i de bastanta handskar som han förut dansat med, och understundom har det sett ut som om han dansat i de samma som han förut kört med, ty han är ännu — ingenting mindre än handsk-förstå-sig-påare. Hans hår är ett ganska vackert och godt hår, men det har tvänne sätt att ligga: ettdera ligger det så som naturen sjelf behagar, och — förundransvärdt nog! naturen duger till allt utom att lägga hår, ty dertill fordras sannerligen menniskofingrar eller kanske med tiden något machineri, men icke naturen ensam på egen hand, så länge håret ej skall nedfalla som hängbjörkens veka grenar; det andra sättet att lägga sitt hår är sådant som vår unga löjtnant sett att löjtnanten från Stockholm hade det, och det tredje sättet är sådant som hans flamma, sagt kläder honom allra som bäst, och har då hon dålig smak, så blir äfven den unga Simsons hår upptufsadt i de mest fantastiskt fula former. En sådan ung pilts öron äro städse röda, hvilket troligen kommer af deras dagliga och stundliga fatig, att låta gå in och ut igenom sig så oändeligen mycket. Hans halsduk är en ganska hygglig och fiffig halsduk; men ettdera sitter den för trångt åt om halsen, så att den tyckes redan i dess linda vilja strypa detta tillkommande generalseller... postmästar