Aftonbladet – 28 juni 1843, sida 2

tionen än är mot en inrättning, som der anses som ett nödvändigt, ett modernt ondt, som staden icke kunde undvika att äga, liksom stadens ungherrar ej kunde undvika att pina sig med små stöflar; det var, med ett ord, icke en inrättning, som beskyddades för annat, än att det i fattigvårdsberättelsen skulle heta, att staden hade en flickskola, och att staden således äfven i detta fall uppfyllt allan rättfärdighet. Men oaktadt allt detta, och oaktadt lärarinnans lön var så liten, att knappt någon ville åtaga sig tjensten, gjorde den nytta; ty det finnes öfverallt -menniskor, som hafva ett inre drifvande behof af att gagna: någon gammal gumma, som vill lefva upp i en yngre generation, som är ensam och ändå vill hafva barn omkring sig, och hvars vanor kosta så litet, att den usla lönen kan räcka till, med sparsamhet. Så hade äfven förhållandet varit : Skråköping; ty en gammal och fattig borgar-enka fru Gregorius, åtog sig att vara lärarinna i flickskolan der borta vid Wallgatan. Fru Gregorius hade långt ifrån stora kunskaper; men hon hade ett godt hjerta, och man kommer dermed lång! med barnen. De förstodo henne så väl, hon inpräglade så noga sina små kunskaper och resultaterne af sin lefnads erfarenhet i de ungas sjä lar, att de aldrig glömde det, att fru Gregori ord och handlingar för dem blefvo axiomer, den de kunde utantill, dem man ej borde reflekter: öfver, emedan beviset låg. inom dem; det ble! med ett ord, en upplostran, grundad på ide trosartiklar, ända från religionens sanningar nec till sättet att sticka strumpor med krok — si trodde man och så stickade man hos fru Grego rius; detta blef en regel för hela lefnaden. Mamsell Åkerlind besökte ofta skolan, hon ble vän med gumman Gregorius, fastän deras bild ning och deras verldserfarenhet voro skiljda a ett stort svalg, men de älskade hvarandra dett oaktadt, utan missaktning och utan afund. En vår, sedan Lotta i tre år bodt i staden sjuknade den gamla gumman Gregorius; henne lön var beräknad för en menniska med starl helsa, men ej för den sjukliga, och om ej mam sell Åkerlind varit, hade hon försmäktat i elände Kommersrådet Knööls gjorde ett stort kalas; hun drade personer bivistade den stora festen, då dei så kallade lilla Amy, nu en fem och tjugvåri;