Aftonbladet – 27 juni 1843, sida 3

söndersplittrat träd och fönsterrutor, de sednare på det) sätt, att haglet slagit runda hål igenom dem. De hagel, som föllo, vägde 8 eller 9 lod. I Hermsdorf och Nassau, i trakten omkring Leipzig, hafva sex vallgossar blifvit ihbjelslagna af haglet, som föll alnsdjupt, och fyra saknas ännu. — Vid Oblau i Schlesien blefvo tvenne vagnar, som stodo på bangården, bortryckta af stormen och drifna öfver en tredjedels mil, med ofantlig hastighet, mot det från Breslau kommande ångvagnståget. Lyckligtvis märkte konduktörerne de lösa vagnarna i tid, så att de hunno stanna och sedan fara baklänges. Genom stora ansträngningar lyckades det slutligen samtliga konduktörerne att hämma vagnarnas fart. — EN QVINLIG JETTE. Gazelle di Zara berättar: I Banjakula (Bosnien) befinner sig för närvarande en sextonårig flicka från Servien, hvilken genom sina jettelika dimensioner sätter allt folk i förvåning. Hon har stark benbyggnad, är fetlagd och håller fulla 7, fot från bjessan till fotsulan. Hennes ögon äro stora hennes ansigte brunt och trotsigt, rösten något grof; men för öfrigt är hennes sält, sannolikt i följd af hennes utmärkande gestalt, blygt och tillbakadraget. Hon äter mycket litet, men dricker deremot mycket, och man ser henne ej sällan tömma en flaska starkt bränvin på en gång. Landtfolket strömmar från alla sidor till Banjakula, för att se den unga jettinnan, hvarvid de gifva henne penningar. Några bosniska spekulantsr hafva redan bjudit flickans moder en summa af 3,000 Rdr Bko, om hon ville tillåta dem, att föra flickan, jemte hennes broder, omkring i verlden under några månader, för att visa benne, hvilket anbud den ömma modren likväl bestämdt afslagit, ehuru hon befinner sig i små omständigheter, af fruktan, att något ondt skulle hända henne. En embetsman i Sarajewo har nyligen efterskickat henne, dertill drifven af nyfikenhet, ech hennet familj fruktar, att denne skall skicka henne till Konstantinopel, såsom en naturmärkvärdighet. — ÖVANLIGT SJELFMORD. En bryggare i Hanau hade en tjugusexårig vanartig son, hvilken ej bättrat sig, oaktadt sträng husaga, och hvilken fadren slutligen hosat att öfverlemna i polisens händer. Den 9 i denna månad hörde man i staden en stark explosion i närheten af reformerta kyrkan; drifven af raseri och förtviflan hade den oförbätterlige, unge mannen införskaffat ett krutförråd i föräldrarnas hus och under deras frånvaro sprängt det i luften. Explosionen var så häftig, att flera bjelkar inslungades i reformerta kyrkan. Man har funnit den olycklige sjelfspillingen med sönderslagen hufvudskål; dessutom saknas en piga och ett barn. — DEN OBEFOGADE TASKSPELAREN. En tusenkonstlare i ett stånd i Courtray märkte, att en af hans åskådare stal en näsduk ur sin grannes ficka. Får jag bedja om er näsduk till ett experiment? vände han sig till den Lestulne. Denne stack handen i fickan, utropande: den är stulen! och såg misslänksamt på sina grannar. Stulen? upprepadetrollkarlen ; bra, desto bättre skall experimentet lyckas., Antagande en högtidlig ton, sade han: Af hvad färg ir din näsdus? — Röd och gul — Nåväl, var vid godt mod, du skall återfå den. Så talanda, gjorde van en rund ibland åskådarne, Iekte med sin troll taf, pekade med den på tjufven och ropade: I din icka ligger näsduken; tag fram den! Tjufven låtade vara förvånad och lydds. trollkarlens befallning. Jenne lät imedlertid polisen gripa den obefogade onstmästaren. Den skådelystna hopen på platsen uanför crfor, att magikern förstod att taga reda på jufvar och strömmade till hans förevisningar i sådan nängd, att han hade allt skäl att vara belåten med in extrakonst. — Ert Gopt råp. En fattig färjekarl, som ej örtjenat någonting på hela dagen, var redan i berepp att återvända hem, då en person bad honom öra sig öfver floden i sin båt. Farten gick under ladt prat mellan färjekarlen och passageraren; men Jå den förre begärde betalning, bedyrade den andre tt han ej hade ett runstycke på sig, men sade att an ville gifva honom ett råd, som vore mera värdt n penningar. Det är nog bran, svarade färjmannen, men hustru och barn lefva icke af goda råd.n Dåij an likväl slutligen säg, att han ej skulle få någoning af den bedräglige kunden, bad han honom att tminstone få det goda rådet... Passageraren sade nu:; Mitt räd är, att ni aldrig mer öfverför någon, utan tt förut låta honom betala båtpenningarne., ETERN RR RNA RR RE RER RE