Aftonbladet – 27 juni 1843, sida 2

Den rika mamsell Åkerlind blef nu inlåten alla stadens cirklar; men huru tomt, huru fattiz fann hon icke detta lif. Hon hade uppfostrat sit sjelf, hon hade uppväxt och mognat i enslighet och nu fann hon sig på en gång i hvirflen a all denna lysande dårskap, detta tomma joller som utgör de fleste societeters lifsprincip. Hur ofta saknade hon icke sin lilla kammare på Björk vik med mossrosorna och den stora kaktus. Di hade hennes lif ett ändamål, hon var en menni skas vän och en annans uppfostrarinna; nu lefd hon ändamålslöst; hon fann sig så ensam i si våning, så rysligt ensam, ty hon fann sig ej a gång sjelf. Mad (Forts. följer.) — EN EXAMEN 1 GREKISKAN I Nravet. En tysl resande besökte läroanstalterna i Neapel, ibland andr en klass, i hvilken grekiska lärdes. Klassen besto af icke mindre än tre lärjungar. Läraren, en gamma abbot, gick stolt fram och tillbaka framför dem oci uppmanade dem att visa den fremmande herren hva de hade lärt. Då uppmaningen var ställd till alla så uppstod en liflig tvist om hvilken som skulle börja Slutligen begynte en af dem stafva en vers ur Ny: Testamentet och att erbarmligt öfversätta med till hjelp af ordförklaringar, skrifna i brädden på sidorna Vid hvarje ord ropade den goda abboten: Da bhravo — Eccolo! — Bravissimo! — och uppmanade der på den andra, signor Francesco, att på samma sät ådagalägga sina kunskaper. Signor Francesco förkla rade öppet sin oförmåga. Nu kom ordningen till sig nor Giulio. I stället för svar stoppade denne sin bol i fickan och sprang på dörrren. Abboten tog sil tillflykt till den första, Carlo, men denne förklarad att han ej var förberedd på mera. Abboten lade ihoj boken, lät sina hoppfulla lärjungar gå och började et samtal om andra saker med fremlingen,