Aftonbladet – 27 juni 1843, sida 1

rösten, jag kan kanske säga till er, min mor som Frälsaren sade tilll höfvidsmannen: Thin sor lefver. Åh nej, Lotta lillals suckade modren, de kan du icke säga. Men, min mor, jag kan säga det, Georg lefvern yttrade dottren och reste sig upp; skulle mir mor gerna vilja återse honom?p Ja visst, mitt barn.n ,Skulle ni ej blifva upprörd, om ni träffad honom ?) Nej, visst icke, Lolta lilla; men sätt dig ner och var lugn, Jåt honom vara i fred der hanär. Men Lotta satte sig ej ner, utan gick ut ocl vinkade sin bror, som med tysta steg nalkade och snart stod framför sin gamla mor och hen nes vän. Det är Georg,, sade Lotta till sin mor. ,Georg! sade gumman, p,är den granne herr Georg? ack Georg! välkommen hem till din stac kars mor! ropade gumman och utsträckte sin: armar mot mannen, som, med förtviflan stämplac på det bleka ansigtet och med torra ögon, stör tade i sin mors armar. Du är så fin och grann, Georg), sade gummar och löste sig sakta ur hans armar; du är, Guc ske lof, ieke fattig, kan jag se. Ack, min Gud när jag har tänkt på dig, så har jag alltid före ställt mig, att du var fattig och trasig, och van drade omkring derute som en gesäll; men, Gut ske lof, du är både hel och ren och har en vac ker halskedja dessutom.n Så fortfor gumman att tala, så att Georg ham sansa sig. Den goda gumraan skulle kanske, on Georg visat sig sådan, som hon sig föreställt ho