Aftonbladet – 26 juni 1843, sida 3

så usel smak. Jag tror det icke. Men hvad kan d skälet vara, att ett erkändt fult och störande oväse fortsättes i en tid, då så mycket annat förbättras Hvarföre ett stillestånd just här? Skola trummorn lifva krigaren? Kanske! Jo, om de visligen sparö des. d. v. s. någon gång, vid enskilda tillfällen, skrä nade till, så kunde ett slags effekt dermed åstadkom mas; det medgifves. Men att, såsom nu fallet är deras oljud nästan oaforutet gör sig gällande, ick jemte, utan öfver och framföre konstnärers musil beldst i alla stycken af munter karakter, detta är e barbarism, som föga passar sig till vår tids anspråk p skön konst. Man känner en en verklig lisa, om, i e långsam nummer, som, för sin rythms skull, svårlige tillåter trummornas medverkan, dessa icke äro i gång Eget nog att ingen recensent vidrört detta ämne. S tänkte jag, då jag hade afhört åtskilliga infanterire gementers musikkorpser, och funnit, att den leda trum ningen öfverallt var sig så temligen lik. Kosan styrdes till hussarlägret, emellan Lido oc Kjellbagen. Här borde ett säradt öra ju slippa un dan så väl trummor, trianglar, becknar och hvad all de herrligheter, hvilka vi undfått af Turken, månd heta. Tillika borde man här undkomma dessa höga mycket höga, pipiga flöjt-toner, hvilkas verkningskrets tillika med trummornas, utan afsaknad, betydligt tord kunde inskränkas. De minska fägringen af en sköj musik, om de för jemnan, som nu, användas. De ligger i dessa skrikhöga ljud något frivolt och mot bjudande, hvarmed man säkerligen trakterar oss fö ofta. Hoppet svek icke. Jag undslapp i hussarlägre de öfver-höga musikaliska abnormiteterna, och af trum slageri fanns vid Lido intet spår. Men i stället er kavalleriorkester, som i flere afseenden öf:verraskade mig. Likväl har jag hört preussiska och österrikiskt musikkorpser (de sednare bestående af idel Böhmare dessa, för blåsinstrumenter liksom skapade Böhmare) Men jag tycker, att hussarernas musikkorps förtjenai sitt rum fulltut bredvid dem. Att för dig, som i all: fall icke begriper huru en musik för messinginstru menter är och kan vara organiserad, är föga värd att omtala det sinnrika sätt, hvarmed de serskilde tonverktygen voro använda. Såledesintet derom. Mer hvad som bär skönhetens sanna prägel, det har doch alltid slagit an äfven på dig, som väl icke förstår men, mera än mången lärd musikidkare, njuter uta skön musik. Och derföre ålägges dig, att, då du som jag vet, en af dagarne kommer in till staden höra hussarernas musik. Om de då äro lika snälla som de voro då undertecknad hörde dem, så skal du finna, att jag icke berömmer dem för mycket, om jag säger, att de blåsa musikaliskt, ehuru härmec ganska mycket är sagdt. Då du alltid vill veta, hvad som ,menas, när jag använder detta ord i sin mystiska, heliga betydelse, så må här tvenne företeelse: nämnas, hvilka måste ega rum — nota bene jemtc ännu mycket mera annat, som ej så noga kan spe: cificerasp) — om man af min ringa person skall förtjena sig epitetet: musikalisk i ordets skönare bety: delse. Märk således: I ofvannämnde orkester nomadiserar melodien oupphörligt emelian de olika soloinstrumentisterna. Den utaf konstnärerna, som för tillfället utförer principalstämman, lyfter melodien med bestämdhet och säker markering i dagern; i nästa ögonblick kanske är han icke mera ordförande, utan ackompanjatör; han känner detta, och träder i skuggan samt blåser piano. Härmed gör han nu visserligen ingalunda mera än sin skyldighet; men ingen annan kan dock handla så, utom den, som är ,musikalisk. Ett serdeles nöje gjorde mig dessa musici zenom den mjukhet i tonen, hvarmed melodien föredrogs. Aldrig smattrades; högst sällan en gång hör des messingen skrälla: och, om jag undantager ett par af de, ännu helt unga trumpetarena, hvilka uågon gång i barnslig ifver förhälde sig till ett forte, som illdrog dem en straffande blick ifrån direktören, måste jag säga, att i orkesterns ensemble en moderation egde rum, som var hedrande. En grad af renhet i stämningen, som endast skickliga konstnärer kunna istadkomma, samt här vid lag underlättad af en ganska lämplig arrangering af noterne, hvilka äro satta just för dessa musici, förvissa mig derom, att du skall finna orkestern intressant. Jag har i är ännu icke hört de öfriga kavalleriorkestrarne. De spelade icke besagde afton. Men blåsa de, hvilket jag ingalunda betviflar, i sin mån lika väl som hussarerna, så har, på några års tid, en, förr föga aktad, musikgren gått så högst betydligt framät, att denna företeelse förtjenar all uppmärksamhet. I många former trifs det skönav — — detta gäller äfven om musiken. ÅA. M.