ej kan sägas vara för mycket tilltaget, så komma yi till den slutsatsen, att 4,200,000,000 Sk menniskokött blifvit sönderhugget, vanstäldt och trampadt under fötterna. Beräkningen skall blifva än mer i ögonen springande, då jag berättar, att om pekfingrarna på dessa 14,000,000,000 menskliga varelser lades i en rak linie, så skulle de räcka mer än 16,000 mil bortom månen, och alt om en person toge sig före att räkna antalet, med 19 timmars arbetstid på dagen, och sju arbetsdagar i veckan samt med antagande, att han räknade 6000 i timman, så skulle han få rakna i 336 år, och förskräcklig är den tankan, att 3,500,000 pipor menniskoblod runnit i drabbningar., — EN FOCELS INSTINKT. Tidningen Aberdeen Herald berättar följande: en härstädes boende man eger en 45 år gammal kanariehane, hvilken ej mer sjelf kan taga sin föda eller sjunga. I ett annat rum i samma våning förvaras en annan kanariehane, son till den gamle. Hvarje morgon utsläppes den unga fogeln ur sin bur och han plägar då alltid helsa på sin gamla vän, hvilken han räcker födan med näbben, liksom honan matar sina ungar; detta upprepar han flera gånger om dagen. Han hackar äfven på sin faders bur och sjunger mycket lifligt, sannolikt för att muntra den gamle. Denne har ett eget sätt att tillkalla sina gamla dagars stöd, då ban behöfver dess tjenst. Då den unga fogeln på något sätt hindras från att lyda den andras kallelse, synes han blifva mycket ond och uttrycker sitt missnöje på ett visst bullersamt och skrikande sätt, hvilket husets Invånare mycket väl Öörstä. — Uti staden Arundel dog i början af denna månad på fattighuset cn qvinna vid namn Anne Steel, som vistats flera år i samma inrättning, och efterlemnade vid dödsfallet en hop guldoch silfvermynt, inlindadt och undangömdt i trasor, af ej mindre än 149 Pund Sterling sammanlagdt belopp. Hvar och en har sin vurm, och hennes glädje synes endast hafva varit att samla och gömma på styfvern.