Aftonbladet – 23 juni 1843, sida 3

hela aftonen Omgåfvo de stackars barnen, sade kommerserådinnan, Liksom Napoleon de stå, fortfor mamsell Gallsten. Och kurtisera så olidligt De sidenklädda pigor små, Hör kapten? pigor, sidenklädda pigor, det är alltför artig, inföll kommerserådinnan. Som flitigt på sin näsduk nappa, Ty lätt koncepterne de tappa. Det der skall vara min dotter, min lilla Amy och hennes kusinp, sade frun upplysande, ,det är ju alldeles Oförskämdt.n Men, å Propos,, yttrade kaptenen, det är väl ej gifvet, alt han menat just dem, ha, ha, ha, på min ära jag det tror. Kapten må tro hvad kapten behagar, inföll frun, men det är temligen klart då ingen anna än min dotter och lilla Betty voro klädda i siden. Gudi lof att vi haft råd låta våra barn få en paryr passande efter deras stånd. Nog an, jag tål ej den karlen.) (Forts. följer.) p LIL — CAMPANALOGISTERNES ELLER KLOCKSPELARNES TRUPP J ENGLAND, På Adelphiteatern i London har man nyligen fått höra en alldeles splitter ny musikalisk uppfinning, något när efter idten af de ryska hornblåsarne, men med ett annat instrument, neml. klockor. Verkan af de musikaliska stycken, som detta band utför, är, säger en recensent i the Sun för den 8 dennes, lika förvånande som ljuflig. Sju personer, hvar och en försedd med några klockor, på hvilka de slå med en hammare, utföra ett antal af de mest utarbetade musiknumror, med en ackuratess, som nig af våra orchestrar skulle önska sig kunna öladkomma