Aftonbladet – 22 juni 1843, sida 2

ÖÖM — —— AA — Mt Oo NV net; nej, herre, det är pass här, yttrade majoren, som i farans stund blef ond, hvilket ofta är bändelsen, då man fruktar något. ,Förleda? herr major, sade löjtnanten allvarsamt, emedan detta ord stötte hans bättre känsla, nej herr major, jag har ej förledt er dotter; jag älskar henne. Ja, ja, det tror jag nogp, inföll majorer. Men herre, ni borde ej så belönat oss, för det att vi visat er gästfrihet.n ;Det vore svårt att ej få älska Ådelaide,, sade löjtnanten; men nog härom, låt henne sjelf slit: tvisten., Detta var en apell, som majoren ej gerna vill tillåta; ty hans faderliga myndighet skulle, son han fruktade, få ett besynnerligt utseende af svag het, om flickan verkligen tyckte om löjtnanter och på sitt öppna sätt bekände det för sin far Han ville derföre sjelf afgöra saken och taga der kallt. Nåh, men säg mig, min gunstig patron sade han derföre med en min, som skulle var litet satirisk och liksom tillkännagifva misstroen de, nå säg då, min patron, huru ni kan vädj: till Adelaide sjelf. Har ni talat med flickan om kärlek ?) Nej, hr major. Aldrig ett ord om kärlek nej, br major. . Nåh för f-n, utbröt majoren, ,huru kan n då så tryggt vädja till henne? Emedan hon håller af mig,, svarade löjtnanten Hä, har hon friat till er då? Jag tror att n är galen eller också jag,, sade majoren i vredesmod. Saken är mycket enkel, herr major, Ådehide —p