Aftonbladet – 21 juni 1843, sida 2

fullo erlagt för betingad pension åt enka och barn, men för sina familjer af denna förmån hittills icke kommit i åtnjutande, må åren 1843, 1844 och 1845, tre gånger hvarje år i Statstidningen införas, med uppmaning till sådane delägares ogifta döttrar, som upphunnit 40 års ålder, att sednast före 1845 års utgång, hos kassan anmäla sig till erhållande af de dem genom 1836 års beslut vilkorligen tillerkände pensioner. Att ogifta 40:åriga döttrar efter de före år 1836 afskrifne delägare, som ingått till pension för enka och barn, må, ifall deras moder aflidit, och de sjelfve, jemte syskon, uppnått 24 års ålder innan afskrifning skett, erhålla pension, beräknad efter den insatsandel,. som kassan tillflutit, med öppen rätt för dem, att omde så för godt finna, det inskrifna insatsbeloppet,jemte 5 proc. komponerad ränta derå, erlägga, för erhållande af hela den betingade pensionen, och att jemväl desse delägares ogifta döttrar, i lika ordning och med föreläggande af samma tid, uppmanas att till erhällande af pension sig anmäla. Och ansågo delägarne att under tiden borde anstå med pröfningen af ofvan omförmälta förslag om pensioners beviljande äfven åt döttrar till delegare, som efter den 4 Juni 1836 i kassan ingått. Vid anställdt val till ledamöter i direktionen efter de ledamöter, som voro i ordningen att afgå, och af hvilka hr justitierådet Bredberg och hr öfverste Törner tillkännnagifvit sig icke vidare vara i tillfälle att i kassans förvaltning deltaga, invaldes åter hr doktor Wallin och hr rådmannen Ihrmark, och till nya ledamöter valdes hr kammarherren, assessorn friherre Lars Stjernstedt och hr revisoren U. J. Segerstedt. Till granskning af kassans förvaltning och räkenskaper för innevarande år utsågos hrr krigsrådet Forssberg, kamreraren Kösel, revisionskommissarien Hjorth och myntproberaren Broling. — Angående orsaken till eldsvådan i Örebro har vid undersökning inför magistraten blifvit upplyst, att pigan Maria Eliedotter, i tjenst hos arbetskarlen Norström, boende i gården MM 92 norr på nedra botten, under de af gårdsegaren Sjöholm bebodda rum, der elden först ansågs hafva utbrutit, vid pass kl. 40 f. m., eldat med kantspån å spiseln i köket, inåt gården beläget, der annat dylikt bränsle funnits upplagdt. Hon hade derifrån begifvit sig till husbondens boningsrumy,. beläget på andra sidan förstugugången utåt gatan, utan att se efter elden, hvars utbrott först förmärkts af matmodren som hemkommit från en annan gård. Elden hade så hastigt utbredt sig till husets öfra våning, att de der boende måste bereda sig utväg genom fönstret. — Konungens befallningshafvande i Örebro har till Regeringen inrapporterat att läsare eller s. k. bättringsropare någon tid uppebållit sig i länets till Westergöthland gränsande socknar samt att några personer från Wiby och Tångeråsa socknar visat lust att predika bättring och utsäga fördömelse öfver vårt närvarande slägte.n Landshöfdingen förmodar dock att de få föga framgång i hans län. — Alla de allmänna skolorna hafva i dessa dagar slutat sina vårterminer och hållit sina examina. Afvenså var en sådan vid skolan på Barnängen sistlidne Lördag, bivistad af talrika åhörare. Bland dessa var äfven professor Thomander, som efter examens slut höll ett kort tal till ynglingarna, hvilket han slutade med den vackra och rörande uppmaningen, som icke nog kan läggas på minnet, att de, i hvad ställning i lifvet de måtte komma, aldrig måtte glömma att utöfva tvänne dygder: rättvisa och barmhertighet. — Enligt berättelse i Freja, lära Hrr Byström och Belletti vid slutet af Juli månad afresa till Italien. — Ole Bull var ännu den 44 dennes qvar i Köpenhamn, och gaf en ytterligare konsert i Ridehuset derstädes, till 4 Rdr Rgs biljetten. Märkvärdigt är, att icke heller kapellet i Köpenhamn biträdt honom. Angående Bulls och Ernsts för tjenster, jemförda med hvarandra, innehåller Köpenhamnsposten följande: Snillet är den skapande förmågan hos själen, ta— langen deremot förmågan att återgifva det en gång uppfattade, antingen detta tillhör oss sjelfye eller andra. Talangen gifver således själens produkter realitet, hvarföre knappast någondera af dessa egenskaper uteslutande är tillfinnandes hos någon; der snillet är förherrskande måste således dess produkter, ehuru med ofullkomlig klarhet, städse uppenbara sg före förmågan att kunna realisera dem, och en sådan konstnär måste i en lång del af sitt lif gifva materialisterne rikligt tillfälle till klander. Finnes tillika en sann kärlek till konsten, då skall, med den outtröttliga ifver, som ensam förer till något stort, hvarje svårighet öfvervinnas, och konstnären till slut på det ädlaste sätt tilltvinga sig en aktning, som för-ut på mer eller mindre grund varit honom nekad. Så hafva vi uppfattat Ole Bull såsom konstnär. — Hos Ernst deremot antaga vi talangen såsom förherrskande ; också tydde hans spel på den högsta grad af bildning efter skolans och estetikens reglor, så att han i sanning, från denna synpunkt betraktad, är den mest utbildade violinspelare, vi någonsin hört; detta karakteriserar sig också i hans karnaval, som är en samling af korta etyder, hvilka utvisa till hvad grad han förvärfvat sig färdighet på sitt instrument. För öfrigt synes han understundom öfverskatta sig sjelf, genom att på en sträng föredraga hela musiknummer, om hvilka man icke alltid kan säga, att de äro upphöjda öfver en billig kritik. CORSARENS BERÄTTELSE OM DANSKARNES RESA TILL SVERGE. Åh a OR gm Li älamna numnat af