mycket af dig, för att någonsin mera längta från hemmet, jag har nu tagit reda på många saker. Du, Julie, bar hulpit dem, som jag genom mitt slarf störtat i förderfvet, tack Julie. Moajorskan började gråta; det var elt så ovanligt uttryck hos hennes man, att hon nästan fruktade för hans helsa, men det röjde likväl, buru mycket verkligt godt låg på bottnen i hans själ. De begge makarne föllo i hvarandras armar och märkte ej förr än sent mamsell Åkerlind, som stod på tröskeln. Kom hit, Charlotte! ropade frun, då hon såg sin vän, och deltag i min lycka; min Gustaf håller ännu af mig, som fordom. aMera och mycket meran, sade majorenn, pjag älskar dig mera med hvarje dag., I Denna händelse blef en vändningspunkt i majorens lif, han blef mera hemma och vande sig sttåningom vid att älska sin egendom, att finna nöje af att beskåda sina egna åkrar och fiska i sin egen, lilla insjö. Så blef han också slutligen femtamd och den annalkalde åldern gjorde shonom allt mera nöjd med stillhet och lugn. Den ende, som ej synnerligen tyckte om ändringen, var inspektoren, som, efter den dagen, blef strängt eftersedd och många gånger höll på att få lemna sin goda tjenst; majoren hade blifvit en uppmärksam busbonde och tillgänglig för den uslaste af sina många underhafvande. Om en blomma omflyttas i en annan jordmin, försättes ur skuggan i solljuset eller tvärtom, förändrar hon sig, grönskar upp eller vissnar; så är det äfven med menniskor, då hennes ställning i lifvet förändras. Majorskans lynne blef småningom lättare och hennes helsa starkare, och numera