Aftonbladet – 21 juni 1843, sida 1

sjukt? frågade majoren medlidsamt. — Ja, myc ket sjukt,, suckade modren och kysste barnet pi pannan. — Bor du ensam här i stugan?. frågade majoren vidare. — Ja,, sade hustrun, Hjazg ha bodt här efter min man, som byggde stugan oct som dog i fjol.v — )Du har således ej alltid bodi här,, sade majoren; ,hvarifrån är du?, — Jo från Björkvik. — Från Björkvik? upprepad majoren och spratt upp från sin bänk; hvar före blef du ej qvar der?, — Vi fingo icke, sade hon; ,vi ägde ett litet hemman under Björkvik, Fridkullen; kanske han känner till Fridkullen?, — Ja visst, det ligger så vackert vid sjön. det är en god gård., — Ja visst, men ingen gård är god, då man måste gifva allting ifrån sig till herrskapet och arbeta för intet, yttrade qvinnan. — Majoren tystnade, han blef förlägen at! hans vän Malmesköld skulle höra sådant; men denne bröt tystnaden och sade: Men major Ankarklo är ju en hederlig karl och beskattar visst icke sitt folk så hårdt., — Ja, det kan väl vara, men ser ni, svarade hustrun, han sköter aldrig stt, utan låter inspektoren göra som han vill, och på det sättet blir folket på godset utfattiga och olyckliga allihop; ja ja fortfor hon, ,vi hade allting bra fordom under hennes nåds fars tid, men sedan vi fingo majoren, blefvo vi med hvarje år fattigare., — Men hvarföre klagar ni ej hos majoren sjelf? yttrade denne, som i tysthet var nöjd med att mörkret hindrade hans skamrodnad att synas; ni kunde ju klags för majoren sjelf., — Huru skulle vi det, då han aldrig är hemma, och hvem skulle våga det när han aldrig bryr sig Om annat än sina egn nöjen? — nej, det ginge icke an, då blefve mar förföljd in i döden af inspektoren, som alltid hit. tar på råd alt förstöra folket. År du ensam med detta barnet? frågade ma joren, efter en stunds tystnad. — Nej, det ä jag icke; der ligga tre till der borta i vrån vic pgetketten,; det är godt att de få sofya, ty d