Aftonbladet – 20 juni 1843, sida 3

meddelade hon nu i sin tur åt sin dotter; ho) fann sig sjelf så outsägligt lycklig då hon trodd sig förstå en enda punkt i skapelsens mening, at hon gerna ville meddela sitt barn förmågan af er sådan fröjd. Mamsell Åkerlind fick äfven lära sig mycke af sin vän; ty småningom fick äfven hon en hel annan åsigt al den verld, som omgal henne. Ro manens falska skimmer slocknade då hon så; menniskoslägtet i historiens skarpa dager, och de öfverspända känslorna svalnade då hon började inse huru sammanhängande och konseqvent naturen gick sin väg fram och då illusionerna, som förut gjort jorden till ett drömland, bortföllo, och en skön, helgjuten, men förut aldrig anad, sanning, stod framför henne. Det finnes en kurs i verldserfarenhet, som qvinnan så sällan upphinner och ofta ej ens anar, nemligen förmågan af logik i känsla liksom i tanka. Det finnes likväl en naturlig, en logisk regel, efter -hvilken våra känslor böra utveckla sig, om de ej skola sväfva nom fantasiens och illusionernas gebiet. Det är nenniskor som ej ega denna förmåga, som klaga sfver att se sina drömmar tillintetgjorda, sitt mest ysande hopp störtadt i gruset. Nå väl, hade de vänt i en logisk följd, så hade de aldrig drömt och aldrig hoppats på det omöjliga; de hade forlrat mindre och fått mer af lifvet, då de nu gjort vertom och stå der bedragna. Det finnes kanske intet som så mycket tyglar öfverspänning al känslor, som en vidsträckt krets af vetande, ty småningom bildar sig den öfvertygelsen, att lycka ch olycka äro naturnödvändigheter, som komma ch gå liksom regn och solsken, efter vissa be