Aftonbladet – 20 juni 1843, sida 2

— SS CNE — men knappt hade ban igenkänt de välkända möblerna och funnit, att han i sjelfva verket beann sig på ett ställe, der han kände hvarje vinkel, förrän han blef orolig och funderade efter, hvart han skulle resa, för att ej komma för ofta; då tog han ibland sin tillflykt till fältsekreteraren Tråksten på Smusselboda; den gamle, döfve fältkommissarien, som, med sin lika gamla och lika döfva fru, utgjorde det mest uttröttande sällskap man kunde tänka sig. Majoren påstod detta åtminstone sjelf, och likväl, så obegriplig är naturdriften, lemnade han sitt eget hem, der han hade en älskvärd och bildad maka och ett gladt och sodt barn, hvilka begge han älskade, innerligen älskade, lemnade han hemmet, för att bafva ledsamt hos fältkommissarien Tråkstens. Majoren hade länge varit ungkarl, och en fattig officer dessutom, som hade af nöden attlefva hos sina vänner, då lönen ej ville räcka till, bvilket var ett mycket vanligt fall; han reste således från ställe till ställe, skaffade sig en hel verld af vänner, ty han behöfde så många och blef småningom så van vid ombyte af rum och möbler, af beqvämligheter och obehag, att det blef hans andra natur, att beständigt längta efter förändring i detta fall, och att ombyta sällskap, äfven om han lopp fara att, som Man säger, byta ner sig Hans fru, född i rikedom och vand vid alla lifvets komforts i sitt hem, hade deremot kommit att anse hemmet som sin hela verld och fann e) nöje och icke oftare lugn, än bon satt i sin soffa och hade de gamla, bekanta möblerna, sina vänner, omkring sig. Lottas ankomst afbröt enformigheten af majorskans lif; hon behöfde verkligen en vän, som