Aftonbladet – 16 juni 1843, sida 1

Nej, visst icke, min nådiga,, suckade baronen; detta skall -lända mig. till varning. Ja, låt det vara sagdt. Begå ej någon oförsiglighet och akta er att ha några affärer med husfolket; deraf uppfostras: dåliga och näsvisa tjenare och förorsakas kallsinnighet mellan makarne, som slutligen öppet utbryter och blir en visa för hela verlden. Ni har nog bildning och nog karakter, för att finna riktigheten af min lilla anmärkning. Er arm, herr baront De begge bildade personerne vandrade nu gångarne framåt, och då baronen kom upp på sitt rum, var hans sinne dufvet liksom nattståndet dricka. Det bornerade icke, det var fadd, och blott den sårade fåfängans humbla igenkändes på sin bäska smak, liksom den friherrliga jästen som bubblade upp från bottnen, derföre, att han måst emottaga moraler af en penningdryg borgardame. ;Hvad tycker mamsell om unga baron Wilde? frågade morgonen derpå magistern den stackars guvernanten, som åter blifvit ett mål för rådinnans hela bitterhet, ,Flan klär sig med smaky,) fortsatte magistern, eller. hur ? — Ja, deri kan ni ha rätty svarade mamsellen. Han klär sig, återtog magistern, nätt, men ej pråligt, sade bin onde, när han färgade svansen ärtgrön. Han ser ut som en Adonis.n Hvad vill ni säga med det der? frågade Lotta, retad. Jo, ser hon min lilla mamsell, jag vill säga att jag känner hela saken, att jag hörde hvart enda ord ni talade vid hvarandra i förrgårs, att jag omtalat hela historien för fru kommerserådinnan, och att jag i dag fått det ledsamma uppdra