Aftonbladet – 15 juni 1843, sida 3

men lughadesig då hon fick höra baronens sist: yttrande; den der monologen vid trädgårdsgrinden. Jag kunde väl tro,, yttrade hon fill magistern, att en man af verld, som baron Wilde, e; skulle påvallvaär begå en sådan sottis; han endast bar velat pröfva det enfaldiga våpet, och det är blott ett skärmt. Men si, min nådiga rådinna, sade magistern; de hafva stämt möte i den kinesiska pagoden tills i-morgon afton, och — Ja, herr magister, låt mig sörja för resten; men låtsa ej om något, ej en mine bör förråda att vi veta hemligheten. Ingalunda,; svarade magistern, jag kan hålla mina lineamenter i. ordning, då det så behöfs, och nu ställde han sina anletsdrag i ordning, så att han fick samma dödlika utseende som en egyptisk sphinx. ; 7-2 (Forts. följer.) FERERCNIEA — Kort efter det kejserliga dekretets utfårdande. om alla i beslag tagna engelska samt kolonialvarors uppbrännande, promenerade Napoleon en dag till häst i omgifningen af Fontainebleau, der han, under det han passerade prestgården i en liten by, icke blött tydligt hörde det aflägsna skramlet af en i full verksamhet varande kaffebrännare, men äfveh bestämdt kände. lukten åf brändt kaffe. Huru! sade han småleEnde, öfverträdelsen af mitt dekret är påtaglig, vi bafva riktigt -kommit i spåren på gerningsmannen. Jag villslå vad, att det är kyrkoberden. För att i detta fall tillfredsställa sin nyfikenhet, steg han af hästen och inträdde i gården. Han hade icke misstagit sig, det var verkligen herr kyrkoherden sjelf, som, i samma ögonblick han blef varse kejsaren, hvilken han i Öfrigtganska väl kände, lade ifrån sig brännaren och vördnadsfullt närmade sig monarken, Hyad f—n,