Aftonbladet – 15 juni 1843, sida 3

hä, häj att vara i sällskap med förnämt och hög boret folk, hä, hä, jag är för min del ofrälse son en bondpotatis.n Kan väl vara; men nu gå vi hem, min bä sta magister,, yttrade baronen, och begge herrarna följdes åt genom trädgården. Ödmjukaste tjenare och god natt högvälb — aså, herr baron; ty jag skall hädanefter säga ba ron helt blankt, utankrus och komplimenter Dermed bien; god natt, rolig hvilal yttrade masistern, lyftande på hatten, så att detgråsprängds håret glittrade som en stubbåker i månskenet, och försvann: i flygeln. å Det gamla belätet har väl aldrig hört vårt samtal,, mumlade baronen då han gick uppför de breda trapporna till sina rum: Pass på att? jag skall knäppa två flugor i en smäll,, -mumlade: magistern för sig sjelf, då ban stod och hackade eld på sin slöa flinta. Både len högvälborne baronen och den der smågrinanle guvernantensskola veta hvem de stungit hafva, Man har velat drifva gäck med mig, men si dervidlag få de samma svar som står på lineaen: Du var en narr, som på mig såg, Lägg mig åter-som jag låg — vä, hä, hä; — det skall bli delikat i morgon. Dagen derpå gick magistern mycket tidigt upp och bad om ett enskildt samtal med fru rådinnan. Det beviljades, och nu berättade magistern hela listorien om baronen och Lotta, om hvilken Ban jade den -ällranogaste reda, emedan han hela tilen smågit i skuggan bakom dem getiom parken: kådinnan blef i högsta grad altererad i början,