Aftonbladet – 15 juni 1843, sida 3

ronen under det att en iskall Yysning for öfver hans bjessa. : God afton, herr magister. Odmjuka tjenare, min högvälborne herr baronp, sade magiste:n och lyftade på den spetsiga hatten. Det är vackert månsken i afton,, sade baron. Jaha, högvälborne herr baron, Luna gör sitt bästa, hon sitter deruppe som ett litet fat med ugnsgröt.n : : Förlåt mig herr magister, har ni-länge varit bär i parken?, ; Åh ja, i tre månader dagligen, ty jag tar mig rörelse -här just. Jaså, men jag menar i afton. Åh nej, jag var, hm, hm, nyss utflugen ur buren-liksom: en sångfågel som slipper ut, svarade magistern. Jaså,. magistern här således icke gått efter mig genom hela parken., ; Nej bevars, hm, hm, ja-jag kom från den der sidogången just när högvälborne herr baronen gjorde sin lilla betraktelse. Jaså, sade baronen vårdslöst, ja det är så med oss ungkarlar, man förgapar sig lätt i flickorna; är det icke.-så, min bästa magister?, Jooy det har allt sin riktighet, yttrade magistern, det har allt sin riktighet med den saken. Ni sade något, jag hörde ej rätt hvad det var. Jo se, högvälborne herr baron, jag höll med högvälborne — Låt bli det der högvälborne, sade baronen, förargad öfver det oupphörliga upprepandet af titeln; som: tydligen hördes härflyta af något slags satiriskt lynne hos magistern. -Ja så, man får ej säga ut hela titeln; jag ber; om förlåtelse, sade-magistern; jag är så ovan,