spets, liksom en gås, som står på ett ben. Nå Magister Dregcel är en sådan karl och jag kar ej låta bli att drifva nåjs med honom, ty han vil vara gvick det lärda nötet, men derföre glor har också på mig med sina matta ögon, liksora har ville sluka mig. Nej, godnatt min gosse, man blir sömnig hä ute på landet, Åugus ti-månskenet försilfrar in sjöns småkrusiga yta, det susar i popplarne utan för milt fönster, och Gud vet om det ej är ce näktergal eller en nattvaka, som drillar derner i parken så bjestinnerligen vackert, det är roman tiskt — eller hur? — Nej god natt med dig, mir vän, sof väl, ty detta bref kommer fram vid mid dagstiden, det vet jag. — Din Fritz Vildbasare. ! (6 (Forts. fölier.) — FREDRIK IS I PREUSSEN FÖRSÖK ATT INKOMMA I PIMMELRIKET. Preussiska statsrådet och den der sittande öfversuperintendenten hade en dag intagi sina taburetter med den fasta, fromma och gudliga föresatsen att ur riket fördrifva en liten religionssekt hvilken en biskop anmälde såsom komplett odogmatisi eller kättersk. Konungen bad då statsrådet höra på berättelsen om en dröm. — Han hade, berättade han hos sig förnummit en brinnande åtrå att inkomma : himmelriket, hvars väl igenreglade portar han tycktes se på något afständ, och begaf sig alltså på vägen dit, ätföljd al lifpagen och en kammartjenare. Ankommen dit, knackade han varsamt på dessa helgedomars förlåten. Dörrarne upplästes inifrån och en portvaktare visade sig, den han föreställde sig vara Petrus, som frågade kort och bestämdt: Hyem är ni och hvad vill ni? Konungen angaf sig såsom rättskaffens bekännare af den Luth rska Evangeliska, enda saliggörande läran, och hoppades att som sådan erhålla inträde i himmelriket, Inga Lutheraner emottagas