nas skiljaktige i sättet att honom dyrka och tillbedja. Mannens tillförene allvarliga anlete uppklarnade härvid, strålande af förnöjelse och godhet, och han svarade: pHelsa edra kommittenter, alt derest de omnämnt detta förut, hade intet hinder mött, och av de samtlige numera äro serdeles välkomne., Superintendenten och statsrådet undrade storliga, att man kunde drömma så förnu tigt öfver ett ämne, angående hvilket de vakande kunnat prat så mycket oförnuft (Efter T. f. Fahlu L. 0. St.) — ÖDBEHAGLIGT SICNALEMENT. Ett äldre, men ännu mycket fåfängt fruntimmer lemnade tidigt på våren sin pelis åt en körsnär till att förvaras. Innan korrt blef vädret likväl åter så kallt och ruskigt, att hon nödgades återtoga den. Körsnären plägade fästa en skrilven lapp på hvarje plagg, som han hade i förvar, för att lättare kunna igenkänna det, och en sådan lapp kom olyckligtvis att följa med den gamla fruns pelis, då hon sjelf tog den på sig. På gatan började allt folket se på henne och de flesta skrattade åt henne, will dess en barmhertig syster slutligen gjorde henne uppmärksam på cen lapp, fästad å hennes rygg, på hvilken stod: Tillhör fru B..., boende på ..-.gatan, gammal och otäck. — Gop nBEMGIFT. En ung, engelsk resande hade knutit en kärleksförbindelse med en underskön z2iguenerska i Valencia. Modren fordrade nu, att han skulle gifta sig med hennes dotter. Engelsmannen svarade henne, att han ej var rik nog att kunna föda en hustru. Den gamla ziguenerskan skrattade honom midt i ansigtet och sade: Hyad, icke rik nog i guineernas land! Med en så skicklig tjuf, som min dotter! Inom få år skall du vara millionär ; — Sant EMOT SOT. Skorstensfejarne i London oifva parlamentet beständiga skrapor derför, att det upphäft saltskatien. Förr sålde de nemligen sotet åt landtmän för 4 Rdr 8 sk. halftunnan; numera få de pj mer än 48 sk. derför, emedan åkerbrukarne kunna köpa salt för godt pris att göda med.