GUVERNANTEN. EN GENREMÅLNING AF ONKEL ADAM. XM BREF FRÅN BARON FRITS WILDE TILL LÖJTNANT GYLLENRAFFEL I STOCKHOLM. Mon Cher Ami! Du skulle se mig på landet och höra mig diskurera med riddaren Knööl angående kursen på London och Amsterdam; du skulle skratta ibjäl dig, min hedersvän. Jag är sjelf, på min ära, helt förlägen ibland, så väl spelar jag rollen af en god hushållare. ,Hushållare, ja det är också ett ord, men det är stor skilnad mellan att hushålla och hålla bus som en galning, förlåt mig det, min hedersvän, det var ej menadt precist dig heller. Min tillämnade brud, mamsell Mimi, är en temligen hygglig flicka, litet uppskrufvad, som sådana der borgaremamseiler pläga vara; hon blir rätt bra att ha till hustru, men till älskarinna duger hon inte. Frun i huset, min framdeles blifvande fru svärmor, är en fru, som gör mycken affär af bildning, utan att hafva någon; jag behöfver ej beskrifva ett exemplar af en så allmän planta. Nå, hvad säger du? Kanske att Jag gör mig för säker? Å nej, har ingen fara, min bror! Min cher pere, den filuren;, hade skrifvit liksom ett förbud åt mig och lät kommersrådet förstå, att han kunde blifva kommendör af Wasen; den spiken drog. Han tog emot mig på trappan, konvojerade mig in under mycket krus och bång — stackars karl! han kände väl i andanom bandet — . ) Se Aftonbl. N:is 192, 103, 125, 126, 127, 198, 129, 130, 151, 432, 133 och 134.