Aftonbladet – 14 juni 1843, sida 1

run fått notis om saken ännu på qvällen, och lå hade alltid något ögonkast eller någon knyck vå nacken låtit mig förstå, att det var ugglor i nossen. Fru svärmor hade dock varit ganska mabel och talade icke en gång moral, som hon äkert icke underlåtit, om hon trott mig vara bevajad med någon skavank i det afseendet; ty här were på landet är spel en verklig synd, som du väl kan föreställa dig. Nå, jag slog mig derföre i al med den lilla guvernanten, en rätt hygglig licka; hon var något blyg af sig och något romanesk. Du må tro, att jag fattade tag i den tråden och försökte äntra mig in i hennes förtroende som en spindel, hvilken klänger sig upp på sin hårfina silkesända. Det är både skam och skada, att jag ej hade dig så der på linkes håll; du skulle blifvit rörd, jag är säker derpå, så vackra saker sade jag om månen, som apropå ser ut som en perlemoål, om dygden, om oskulden, 0. s. V.; jag var så religiös och så tendre, mycket mer än inför fru svärmor, som blott hade moral och religiositet, som salig Holberg säger: ;kun som et talemaade,. Flickan är deremot, som jag sagt, romanesk och dito religiös, det vill säga en liten vacker person, hvilken tror på mycket, som du och jag äro nog upplysta att betviflaa Men nog om den materie,. Jag pratade länge och pratade mycket, och, slutligen mera djerf vorden, nämnde Jag så der en passant hennes brors namn, för att se om hon kände till saker och ting. Jag blef flat, må du tro, när tårarne kommo henne i ögonen och hon veritabelt grät och började tacka mig, som hennes brors enda vän, som en ädelmodig man, hvilken vela! rädda den olycklige från förderfvet. A ja, der