Aftonbladet – 14 juni 1843, sida 1

öfver axeln och blyklumpen slå sig på låret! — Nå, låt vara, tänkte jag och gjorde mig ämabel — förlåt mig, det kan jag när jag vill, fastän jag såg litet ruskig ut sista natten vi spelade; det var också nästan starkt, sex nätter å rad, erkänn det, min kära Gyllenraffel. Men nog om det: jag hoppas du redde dig ur knorran,. — Du må tro att jag blef litet flat, då jag blel presenterad för guvernanten här i huset. Nå, hur då? Jo, ser du, hon är en syster med den der Akerlind, som for sin kos för fem år sedan — du mins väl honom, han som var så vänskaplig af sig! Nå vidare? Jo, det var en vacker flicka, el! par sköna, strålande blå ögon, purpurkinder, nota bene utan karmin, tour de visage lik brodren men finare, ädlare och skönare, naturligtvis. Hor neg för mig och såg på mig — det var säker! att hon kände igen namnet, och jag blef, förbann: mig, förlägen som en primazsosse, som hackar pi lexan, eller som du, då du stakade dig på tret tiondetredje propositionen i din examen på Carl berg. Pass på, tänkte jag, att hon vet hela hi storien, och det, må du tro, skulle varit ett rik tigt hugg i räkningen; ty herrskapet Knööl ä! mycket religiöst, och frågade mig etter våra rykt baraste predikanter. De höllo riktiga tal om ädl menniskor och menniskans bestämmelse här jordlifvet, så att jag blef rasande rädd att den de blåögda mamsellen skulle komma fram med mil kännedom af sjette Mosebok och den helige kun David spader kung, samt hela sin brors historia hvartill jag i tiden i all min oskuld ackompanjerade under det att mon cher pere strök kontrabaser Andra dagen vågade jag mig i tal med flickan ity, ser du, hade hon vetat något, så hade no