Aftonbladet – 13 juni 1843, sida 3

BLANDADR ÄMNEN: — På en grafsten i en gammal kyrka i Kronobergs län läses följande öfver en prostinna: Tre gånger jag mig uti brudsäng vändt, Så gladelig! Fast Gud mig ej hafver med barn bespändt, Beklagelig! Min förste man var en löjtnant så fin, Den andre en doktor, kan hända, a Den tredjvar prosten Hans Johan -Flodin, Och han hafver skådat min ända. — Tromsö tidning meddelar: I Afjuvara, sydost från Karasiok i Ostfinnmarken, dog för omkring 3 år sedan en Finne om 142 år. 418412 gifte han sig vid 86 års ålder med en 20-årig flicka, som, utom af mannens kraft och rörlighet, härtill förnämligast förmåddes af. hans rikedom. Då Per Jansen, det var åldringens namn, uppnått 400 år, gjorde han ett löfte alt förära kyrkan 40 hvita renar, om han upplefde ännu 100 år. Han fick nu såväl nya tänder, som nya naglar på fingrarne. Uti sitt 4109:de år känd. han dock kraterna så betydligt aftaga, att han fann rådligast återtaga sitt löfte. Under de 3 sista åren låg han ständigt till sängs. I sina yngre dagar hade han skänkt Konungen af Danmark, Fredrik VI, 30 renar, som ö:verfördes till. Island, hvarföre han benådades med en silfyerpokal, som ännu finnes i familjen. — EN NY COLUMBUS PÅ VÄG TILL ÅMERIKA. Melan norska briggen Axel och Walborg på väg till Amerika med 124 passagerare, utom dibarn, seglade rån Skien till Flekkerö, nedkom en af qvinnorna med Mt välskapadt gossebarn. Kaptenen sjelt meddelade zossen det heliga dopet och gaf honom dervid namnet Christoffer Columbus. — VIN AF APELSINER. En spansk tidning beältar, att förlidet år apelsinerna blifvit så öfvermogna, att man ej visste huru man skulle använda dem. Flea landtmän hade då pressat vin af dem, hvilket vavit af en förträMlig smak och i blomman liknat Maleravin. Man låter den utpressade musten gäsa, allleles som drufmusten, hvarpå den fylles på fat, utan illblandning af alkohol eller vatten. — NSÅDANT KOMMER ALDRIG ÅTFR) En: modehandlare, som var en verklig ma:lts-hreier och allid satte öfver sina annonser de här ofvan citerade orden, kom en morgon till sin bod och fann dörrarna uppbrutna och penningarne bortstulna ur kassan. I len tomma kassakistan låg endast qvar en bit af ett innonsblad, der man läste början af hans annons: psädant kommer aldrig åter,. .