Ce Ti BUT TES TI AIM! TT, SRKYTIUSGTIL ola I tJyvsten inställa. Det med He Grave upprättade och af honom frivilligt underteknade kontrakt borde mer än tillräckligt tillintetgöra hans uppgift om de stora löften, framl. Hr krigsrådet Röslein och undertecknad skulle honom förespeglat för alt förmå honom cmottaga en tjenst, hvaraf han var i behof. Nu återstår det att visa, huru inspektor Grave fullgjorde de pligter, han sig åtagit, dervid först förekommer, att han sig ej på överenskommen tid itjensten inställde, utan måste allvarliga skriftliga anmaningar användas, för att förmå honom derntill, hvilket tillkännagaf mindre ordentlighet och pålitlighet, hälst han ej kunde flörebära någon antaglig ursäkt för sin försummelse. Slutligen anlände han dock till Sundsvall, der jag hade mitt hemvist, och efter att af mig hafva emottagit nödiga föreskrifter, fortsatte han resan till Selets bruk i sällskap med bokhbållaren Bergman, af hvars tjenst jag ej var i behof, som Hr Grave osannt uppgifver, utan af honom ocftergifligt fordrades såsom ctt vilkor för inspektorstjenstens emottagande, hvarmed Grave sig ovetande gjorde mig en stor tjenst, då Bergman, såsom en utmärkt skicklig bruksbetjent, blef en värdig efterträdare af bruksinspektorstjensten vid Selets bruk. Att Inspektor Grave skulle efterkomma mina föreskrifter, hade jag så mycket större anledning att förmoda, som han ofta derom skriftligen erinrades, samt att i öfrigt med ordning och drift fullgöra det värf, han.sig åtagit, hvarom bans meddelanden vittnade. Det var förmodligen ett sådant meddelande, som föranledt afl. Krigsrådet och Riddaren Rösleirs den 48 April 1825 aflåtna och i Aftonbladet atryckta skrifvelse, som Hr Grave tror innebära ett ojälaktigt vittnesbörd om dess uppfyllda pligter. Den målning, som framkallade berörde skrifvelse, hade dock samma fel, som hans nu ifrågaställda berättelse, nemligen att ej öfverensstämma, med sanningen, om han gifvit närmare akt på Hr Krigsiådets yttrande, att den Höge Agaren ej bedömer menniskor efter granna och välljudande fraser, men efter deras gerningar och verkliga bemödanden, skulle han deruti funnit en profetia om hvad som hända skulle, han borde kommit att betänka att sanningen snart mäste afslöjas, och att hans skicklighet och drift borde vitsordas genom handling, ej genom sjelfberöm, helst den som bär stora förtjenster på tungan, sällan har några i verkligheten. Då jag ett par månader efter Hr Graves an-, komst till Selets bruk mig derstädes inställde, fann jag allt lemnadt vind för våg; af mina föreskrifter var litet eller intet iakttaget, och af egna pligter få uppfyllda, enär, enligt smeders och bruksarbetares berättelser, Grave måst vistats å brukskontoret och sällan befunnits der hans närvaro mest varit af nöden; och då jag, efter tagen kännedom om detta förhållande, åltvarligt förehöll honom hans beteende, blef jag öfverhopad med de gröfsta otidigheter, under förklaring, att han som bruksinspektor väl kände hvad som honom ålåg, samt att han ej ämnade lyda hvad jag honom föreskref. så framt det cj af honom gilla-! des; och då jag tillika kommit i erfarenhet af dess overksamhet, frågar jag den oväldige hvad jag hade att göra vid ett slikt förhållande, då jag, som hade mig anförtrodt öfverinseendet och i sådan egenskap var den Höge Agaren ansvarig för förvaltningen, icke möjligen kunde motsvara det mig lemnade nädiga förtroende genom Graves bibehållande vid tjensten. Jag begag nade derföre den mig gifna rättighet att honom derirån skilja, hvarmed han syntes vara fullkomligen nöjd, samt emottog för 3 å 4 månaders tjenst ett helt års lön uti anvisning på den Kongl. byrån å 697 Rdr 32 sk. 2 rst. Bko, som han äfven uppburit. Detta skedde så kort efter min ankomst fill Bruket, att jag ännu ej hunnit gå ner i masugnen, som: var under blåsning, hvarest jag fann af Grave vid?) tagna åtgärder, som vittnade om insigt i detta var) och då inspektorstjensten vid Strömsunds masugn var blifven ledig, erbjöd jag honom inspektion öfver masugnarne vid Selet och Strömsund med boställe å sistnämnde ställe, samt åtnjutande af de löneförmåner, hvarom han sem Bruksinspektor vid Selet kontraheat, hvilket anbud Hr Grave jemväl efter kort beänkande antog, och erhöll deruppå min skriftliga! örsäkran med förbindelse å, dess sida att nedresa ef-! er dess familj och skyndsamligen sig i tjensten in-J: tälla. S Att Hr Grave, nästan i samma ögonblick, han skiljj! les vid den ena befattningen, anförtroddes en annan, ! nåtte ådagalägga, att det ej var någon hämnd emot l! Trave, som föranledde mina handlingar, utan blotti len Höga Egendomsegarens intresse, då Grave, somås ryligen lemnat en masugnsinspekt:on för en dylik! mploj var användbar, så öfverlemnade jag honom så ! nycket heldre denna inspektion, som den årslön der-: ned besparades, hvarå Grave anvisning erhållit; , men l Frave, som vilsefördes af hämnd för den inbillade kymf, han lidit, bröt lika hastigt förbindelser, som ! van uti dem ingick; och, i stället för att resa till hem-! ten, begaf han sig till Stockholm besvärade Hans! (ongl. Höghet Kronprinsen med klagomål öfver d tl! örmenta våld, som:-honom öfvergått, och uppträdde lerjemte såsom anklagare emot mig och aflidne krigs-4 ådet Röslein genom insidiösa och nedriga beskyllt lingar, föregifvande bedräglig dispotition af anslagen, n. m., som vid den undersökning, som af Hr öfverste 1 syllenhaal anställdes, enär han, åtföljd af inspektor Grave, kort derefter, till Selets bruk ankom, fannss ppdiktadt och ogrundadt,hvilket bör stämpla HrlLu rrave med det förakt, en sådan bandling förtjenar. Ie Hr Graves försök, att åtlerinställas i tjensten vidlc elet, gick härigenom förloradt, men deremot blef han I r f bemälde Hr öfverste antagen till inspektor vid Mel-s lersteins bruk, mot förbindelse att nedresa efter sin e amilj och sig i denna tjenst inställa; men ban be-li l ä 4 agnade ej denna, honom beviijade förmån, utan valde eldre att nedresa till Stockholm och fortsätta sina lagomål, hvarom, med det mera, som derefter sig illdragit, hansrelation innehåller vidlyftiga uppgifter. i Hvad jag nu anfört, bestyrke; af de, uti Kongl. I yrån befintliga handlingar, och öfverensstämmer nå-! ot nära med Hr Graves egna berättelser, endast aikande deruti, att han vägrar sig hafva antagit delå onom erbjudne befattningar; men om förhållandet ! fven skulle varit sådant, må han ju tillräkna sigh jelf, att han sig deraf ej begagasade, utan heldre! lottställde sig för de äfventyr. hans relation innehål-1 er; imedlertid har härigenom blifvit upplyst, att rrave, som genom eget förvållande förverkade sin örsta tjenst, emot åtnjutande af ett års lön, blifvit! mfattad med en oförijent välvilja, som hans egenlt erättelse och denna tillrattavisning nogsamt intyga. If De beskyllningar, Hr Grave af hämndlystnad, samt ) d ör att göra uppseende med sina klagomål, mig och fidne kriesrådet Röslein pådiktat. som nu färct. efter