Aftonbladet – 12 juni 1843, sida 2

traktion, men som jag för öfrigt ej känner mer än till namnet, gifvit honom en stor korg och sagt honom mycken försmädelse,. Med den korgen var det också afgjordt, att magistern för hela lifvet fattade ett anständigt ungkarlshat till qvinnokönet i gemen och guvernanter isynnerhet, och ännu mer då de voro rödblommiga, hvilket bevisade att de voro yrhättor och inbilska qvinnspersoner,, som magistern älskade att uttrycka sig. Magister Drzeggel företog sig således att noga observera fienden; hans matta grå ögon suto under de yfviga ögonbrynen och vaktade liksom utposter i sina skyllerkurar, och redan första middagen hade magistern åtskilligt att lägga på minnet. Guvernanten hade skrattat en gång, tappat gaffeln en gång och lemnade tre brödsmulor på duken. Magistern märkte allt, och framför allt annat, att guvernanten liksom hade svårt att ej le då hon kastade en blick på magistern, som tyst och högtidligt tog för sig och åt med så djupsinnig mine som det varit fråga om att lösa ett algebraiskt problem, i stället för att äta märgpudding. Magistern beslöt således i sitt sinne at! äta ut mamsellen och blifva ensam regerande vid det lilla hofvet på Helleby. Öfverallt kämpa menniskorna om första platsen, om den älven är så obeständig som en informators. Imedlertid var ej ännu tid dertil ; magistern måste blifva hemmastadd innan han ens kunde ladda minan, och ännu mindre kunde han låta henne springa förr än han blifvit varm i kläderna. Imedlertid fortsatta han dagligen de engelska lektionerna med de små mamsellerna, af hvilka den äldsta dock var långa slynan, som just nu hade gått till nattvarden, för hvilket besvär kyrkoherden Tatterqvist fått sig ett par vackra silfverljusstakar och en såsskål med slef af samma metall, starkt förgylld inuti. Äfvenledes hade kommersrådet skänkt till kyrkan en ny patån, prydd med hans och fruns namn, och till kyrkvaktaren en ny kappa med röd klädeskrage,