Aftonbladet – 12 juni 1843, sida 1

veta, att det finnes ett sådant under grå-papperet vidare ligger en lineal på bordet, på hvilken magistern prentat: Vänd mig om, skall du få se en underlig ting,; och om någon råkar att vända på linealen, får ban, till magisterns outsägliga glädje som alltid utbryter i ett skallande skratt, läsa: Du var en narr, som på mig såg, Lägg mig åter som jag låg. Denna inskription på linealen är snart sagdt der enda tillstymmelse af qvickhet, som finnes i magisterns rum. Vidare står i vrån vid kakelugnen en liten öfverspunnen butelj, innehållande blanksmörja, och hvilken magistern kallar sin svartalfo, och ändt ligen i fönstret i solskenet en annan, dock likväl oöfverspunnen, butelj af grönbrunt eller blågrön! glas, öfver hvars hals man ser ett glas vara hvälfdt det är hvad magistern kallar ljusalfen,; och äl hvad pigan kallar för karaffen, det; will säga er butelj vatten. Om vintrarne är fönstret väl igen klistradt och står merändels fullt af vatten, sor magistern nyttjar till den matematiska taflan rentvättning och således anser som en Guds väl signelse der det står; om somrarne står der et par spruckna tefat i samma fönster, innehålland en svart smörja, bestående af sågspån, dam oc! döda flugor, som magistern tillsammans kalla för fluggift, och precist två gånger i veckan blö ter upp med litet vatten. På ena väggen ser man ett söndrigt lakan, un der hvilket magisterns plagg göma sig, likson blygdes: de för dagens ljus, och midt under mate matiska taflan, med sin vidhängande harfot ocl sina kritbitar; står magisterns vade mecum, el skjälskinnskoffert med rundt lock, som han ha!