Aftonbladet – 10 juni 1843, sida 1

Åh, det skall du nog få sel ytrrade en rå stämma bredvid honom; kom med, se så, gål Nu gick hopen derifrån och släpade de Ferron med sig; samma natt ställdes han inför revolus tionstribunalet, anklagad såsom kontrarevolutionär, och dömdes till guillotinen. — Klockan tio den andra förmiddagen föll bans bufvud. Vid samma tid öppnade fru de Ferron ögonen ur en lång och pinsam vanmakt och blickade omkring sig, liksom fasorna under den förflutna natten endast varit en dröm; gardinerne voro nere och den mulna himmelen utanför kastade sparsamt ljus dit in; hennes gosse var tyst, han sof, den tille.Med outsäglig möda kröp hon upp ur sängen och lyftade på gardinen, en gråhvit dager ströms made in i det ödsliga rummet, hon betraktade sitt barn; det hade fragga kring munnen, hon skulle aftorka den; barnet var kallt, hennes lille gosse hade somnat för evigt. Då klarnade på en gång nattens bändölser för henne; bon hade hittills ansett dem för en elak feberdröm, men nu blef det klart att allt var sannt — utan man och utan barn, det var en tanke, som grep henne om hjertat Och sammanpressade det. Naturen är en god moder, hon låter sitt barn slumra in, när det lider, sjelfva smärtan spänner själens strängar, icke: så, att de springa af, utan blott så, att de slappas, att tonen sjunker, att den dör bort och det tystnar inom själens strängaspel; ödet hade med blodiga fingrar spelat derpå, men ändå var ej någon fiber sönderryckt, utan endast slappare, och fru de Ferron föll åter i en välgörande dvala. Det var redan afton, då hon åter vaknade allt var tyst som förut, men ett ljus var upp. tändt och tvenne män sulto bredvid hennes säng