Aftonbladet – 9 juni 1843, sida 3

Jal hviskade flickan nästan ohörbart. ;Hvad sade du?, frågade drottningen; de måtte varit ja; ty ett nej hade du troligen ut talat bögre; nå, hvem är den lycklige? Öfverträdgårdsmästaren herr De Ferron har an hållit om min hand., Jag må säga, yttrade hennes herrskarinna, at! de Ferron tjenar mig alltför väl; han är ålagd at samla alla blommor han kan, men det går nästar för långt, då han vill stjäla dem ur min eger boudoir; det är egennyttigt al de Ferron. Jaså min goda Perrin, jag måste väl rätta mig efte hans vilja, om du ej har något deremot., Nej, Ers Majestät, de Ferron är en ädel menniska och iag älskar honom. Ja, och en ganska vacker karl, den der Ferron,, yttrade drottningen småskrattande; fastän du ser naturligtvis ej på hans utseende, du äl en klok flieka, som blott värderar hans hjerta: du är en liten filosof, du har låtit Jean Jaques bilda dig till ett ideal; men, min goda flicka, jag vill ej sätta mig emot er förening; jag är dömd utt mista Mina vänner, antingen genom folkets hat eller folkets kärlek — från mig gå de dock alla.n Ers Majestät, det vill ej jag, sade flickan rörd af den plötsliga förändringen af drottningens mine och hennes ord; jag vill ej skilja mig från ers Majestät.n Jo, du måste, goda Perrins; du blir maka och mor, nå rodna icke, det är något ädelt att vara maka och mor; du skall ej Omgifva mig, du skall ej tjena en drottning, ty du kan ej älska henne sedan du har barn att leka med der hemma; du san: blott bålla af heäne,; beklaga henne, ej mera; ;y naturen, min flicka, går före pligten och huru lu än härmade kärlek, skulle alltid ditt bjerta ängta hem till din man och dina små. Nej, farväl Perrin, kom ihåg din drottning, som en vän. Marie Antoinette drog handsken af den hvita hanlen, som hon räckte sin tärna och som denna