Hr advokatfiskalen Staaff hade deremot undfått ger stämning å Inspektoren Grave, enligt ett så lydand memorial: Till Stockholms Vällofl. KämnersRätt! Å under tecknad, såsom förordnadt ombud i de juridiska an gelägenheter, som röra H. M. Konungens i Norrbot ten belägna egendomar, har inspektoren Joh. Set Grave uttagit stämning, deruti, efter framställning 8 åtskilliga till saken ej hörande reflexioner, han fö sin talan angifyer den hufvudsakliga syftning, att för valtningen af berörde egendomar måtte åläggas til honom utbetala 853 Rdr 42 sk. 3 rst. Bko, hvilka enligt åberopad utredning af hans reklamationer, skull honom ostridigt tillkomma, samt att, för utredning och bestämmande af hans öfriga betydligare anspråk en länge utlofyad kompromiss måtte af domstolen lag ligen tillförordnas. Stämningen visar, att Graves pretentioner härled: sig från befattningar, dem han redan år 1825 oct någon tid efteråt innehaft vid förenämnde egendomar dels såsom förvaltare och dels såsom arrendator De vid hans antagande uppgifne vilkor och löften skola, efter hvad han påstår, ej blifvit uppfyllde, Men hade skiljt honom från befattningarne på ett sätt, som ej förenade sig med sträng rättvisa. Reqvisitioner och upplåningar, dem han för egendomarnas skötsel gjort och ordentligen funnos intagne och redovisade i kontorsböckerne, hade ändock blifvit hos honom utsökte ; en ofta lofvad uppgöring och ersättning aldrig verkställd; en kompromiss, till de vidlyf. tiga och intrasslade tvistefrågornes utredande för nio år sedan öfverenskommen, likväl hindräd genom tillställningar, hvilkas mening han möjligen kunde ana, fast ej ädagaligga, m. m. Jag har cj ezt tillfälle att taga kännedom af de relationer och verifikationer, som Grave förmäler sig hafva, jemte nningen, till Rätten inlemnat, i ändamål att närmare utveckla grunderna för sin talan. De hufvudsakliga handlingar, som röra saken, finnas naturligtvis i orten hos förvaltningen. Af dem jag innehafver upplyses imedlertid, att sedan Grave dels antagit tjenst såsom inspektor vid ett par af bruksverken, och dels på arrende fått emottaga ett hemman, har han, under förebärande att ej hafva tillgodonjutit betingade förmåner, uppställt emot förvaltningen en mängd mer och mindre obestämda, tid efter annan skiftande, anspråk, hvaremot förvaltningen, under bestridande deraf, gjort å sin sida vid Graves åtgärder samt hans bokföring och redovisning sådana anmärkningar, i följe hvaraf ersättningsskyldighet i flere afseenden skulle för honom uppkomma. För redande af alla dessa, af Grave i dess stämning med rätta kallade vidlyftiga och intrasslad: tvistefrågor, bar, sedan Grave afrest från orten, innan hans räkningar blifvit slutligen granskade, med honom träffats öfverenskommelse om tillsättande af en kompromissrätt ; och innehåller den derom den 4146 Oktober 4833 upprättade och af H. M. Konungens ombud underskrifne afbandling ibland annat, att såsom resekostnad hä n till Piteå skulle åt Grave bestås 100 Rdr Bko, såsom traktamente för hvarje dag kompromissen varade 4 Rdr Bko, samt för resekostnad hit tillbaka 400 Rdr Bko, att derest kompromissrätten förklarade, det Grave hade något att fordra af verken, dessa summor skulle afkortas, men om det visade sig att Grave vore verkens gäldenär, ej mindre reseoch traktamentskostnaden, än äfven hans skuld efterskänkas : att verkens generalkassa hade att vidkännas utgilfterne för kompromissens sammanträde, helst Grave, såsom medellös, i annat fall ej kunde begagna sig af den fördel, som man veiat bereda honom att få sina påståenden lagligen pröfvade: att kompromissrätten icke ägde att granska och afgöra annat än G-aves lagliga anspråk på verken och deras på Grave, och hvilkas giltighet grundade sig på brukens och vertens böcker, emedan verken icke borde belastas med andra utgifter, än dem lagarne berältigade att göra, och hvilka vitsordades af böckerna; att de anspråk och påståenden, Grave förmente sig ega att göra emot de vid verken begagnade serskiide förvaltare, icko tillhörde kompromissrättens handläggning, utan vore desse hvar för sig derför ansvarige: att Grave förband sig, att 14 dagar efter det han erhållit förenämnde 190Rdr Bko, inställa sig i Piteå vid issrätten, samt att, derest han utan laga förfall uteblefye från Rättens sammanträden, han ansåges halva förlorat all talan i afseende på de anspråk, af hvad natur som helst, han emot verken trodde sig ega. Ehuru komperomissarier voro å ömse sidor uti afhandlingen utnämnde och Grave jemväl, enligt qvitto, erhöll af dåvarande herr Justitiekansleren, numera landshöfdingen Eergenschöld den bestämda resekostnaden, vägrade han likväl för tillfället sin underskrift och infann sig ej heller i Piteå, så att kompromissen kunde sättas i verksamhet. Mig veterligen har han ej heller under de sednare nio åren låtit vidare afhöra sig förr än han i början af förlidet år, efter att hafva lemnat någon å annan ort innehafd beställning, ånyo här uppträdde för att göra sina, som med skäl förmodades, då mera öfvergifoa pretentioner, gällande. Vid hos mig i detta ändamål gjordt besök underrättade jag honom, att, ehuru den förut beramade kompromissen genom ordförandens, landshöfdingen, numera Justitierådet herr grefve Sparres afflyttning från orten och en annan ledamots dödsfall, ej mera kunde äga rum, stode det dock alltid honom öppet att erhålla en ny kompromiss, men att jag såsom vilkor derför fordrade, ait han, enär af hans förra mångfaldiga skrifSENEISTE KESO VIE! IORPENTESES SPETS ANI SAVE TII DA RPS PES PYNT