Aftonbladet – 8 juni 1843, sida 1

ET TT TTO ERARRSRSRRRERRESSEEESESES — OA i bjertat, som yttrar sig i hvarje handling och hvarje ord; det är en bitterhet, som liksom ett gift växer till inom den förskjutnas bröst och som gör henne ännu mera förskjuten, ännu mera tillbakasatt, än hon förut varit. Detta lynne hos guvernanter, som gjort dem till ämne för så många löjliga målningar och kostat dem så många bittra ögonblick, härflyter från känslan af beroende och ensamhet oeh den aldrig underlåtna pligten att göra anmärkningar på elevernes sätt att vara och yttre skick. Detta gör gamla guvernanter ganska svåra i umgänget, de äga med sig hvarhelst de gå en slagruta, med hvilken de taga reda på om blott en enda droppa opassande inflyter uti personers gång, tal och sätt att uttrycka sig; de hafva, genom sin vana att spänna uppmärksamheten på sina lärjungar, fått ett fint öra för allt taktlöst och allt ostämdt, de rycka till liksom de fått en elektrisk stöt, då de se en opassande åtbörd eller Höra ett mindre väl afvägdt ord; det plågar dem, och sällan kunna de underlåta att med en bitande anmärkning såra den, som trampat på den ömtåligaste delen af deras vanor, helst de anse hvarje sådant fel som en förolämpning äfven mot den öfvergifna, den ensamma qvinnan, som fått sig det korset pålagdt att uppfostra barnungar till fröknar och mamseller, och följa dem från och med konsten att sy med efterstyng ända till konsten att förtjena en makes kärlek. Men lärarekallet är ljuft, detta är en sanning, men icke då läraren måste rätta sig efter föräldrarnes nycker, föräldrarnes dårskaper och fel. Lemna guvernanten att uppfostra barn utan för