Aftonbladet – 7 juni 1843, sida 1

ligt, att sjelfva Mimi förlorade på jemförelse med sin guvernant, och detta oaktadt hela verlden sade, att Mimi hade ärft sin mors hela älskvärdhet och nobla utseende. Mamsell Åkerlind råkade således genast att stöta rådinnan, och snart var det ej mer fråga om det kärvänliga bemölandet eller den ömma slägtskapen; man började helt enkelt behandla Lotta som en annan domestik, ty det var hon likväl, huru man än betraktar saken; man höll sig en piga, som diskade tallrikarne, och en guvernant, som uppfostrade barnen, en paralel af samma halt, som då man hållet en stalldräng, som ryktar hästarne, och en husdoktor, som sköter helsan. Det finnes många menniskor, som tro sig med penningar kunn: bringa allt i nivå, en pigas skicklighet i sitt yrke i paralel med en uppfostrarinnas mödor för barnens bildning, och som låta läkaren sköta sir helsa på samma vilkor, som drängen sköter hä starne. Man gör likväl ganska litet afseende pi sine barns bildning och sitt eget lif, då mar vill göra barnläraren och läkaren till handtverkare, i stället att göra dem till sina vänner, då man endast med kontant afbördar sig sin skuld till personer, som borde betalas med vänskap och hjertlighet. Sådane menniskor veta hvarken hvad en barnvän och lärare är, ej heller hvad det vill säga, att ega en deltagande vän vid sin sjuk: säng; de äro personer, som på runstyeket kunn: bestämma värdet af sina barns dygd och sit eget lif. Kommerserådet var, 1 anseende till sättet a hans uppkomst och arten af den ära, han påräknat och vunnit, just en sådan man; Om någor med egen lifsfara räddat honom ur en isvak elle