Aftonbladet – 6 juni 1843, sida 1

GUVERNANTEN. EN GENREMÅLNING AF ONBEL ADAM. Vv. SPELAREN. Ett ondt, som -med hvarje dag griper längre omkring sig, är spelpassionen; öfverallt, från de högsta ända till de lägsta stånden, se vi dagligen förderfvet i detta hänseende tilltaga; hundradetals af familjer störtas årligen i elände blott genom detta sällskapsnöje,, och likväl har sällskapslifvel ingenting bättre att bjuda på än femtiotvå kort och den behagliga retning, som begäret att vinna penningar erbjuder. Vi lefva, påstå vi, i upplysningens tidehvarf, så hafva alla tidehvarf förui påstått om sig; men vi äro ej nog upplyste! för att kunna utfinna något sällskapsnöje, som mot: svarar det att försöka sin lycka på spel; ett nöje som hvarken bevisar bildning eler cupplysning, utan enidast ett begär att på anständigt. sätt vinna penningar. Så störtas mången menniskas lycka och med den en hel serie af lugn och glädje: i grafven, utan att någon tänker derpå. utan att någon söker ens att hejda det andefattiga sällskapsnöjets kringgripande kräfta. I de större: städerna är spelet ett systematiskt inrättadt näringsfång, och i de mindre härmar man så godt man kan exemplet, förledande, emedan det behöfsså-oändligen litet för att på detta sätt få vara med i bättre sällskap, och intoekande för ungdomen, som gör sig :en ära af att skvintimt, nemligen plånbok ot plånbok, få förena sig med dem som äro öfver deni ålder och yttre anseende, då det ej kan ske hjerta mot hjerta. Det är likväl-ett närmande och dessutom så retande då vinstbegäret förenar sig med begäret efter anseende. Man vill så gerna säga: jag spelar med den och den, liksom man fordom sade: jag är vän med den och den. Upplöser man likväl be) Se Aftonbl. N:is 122, 123, 123, 426 och 127.