Aftonbladet – 6 juni 1843, sida 1

han till trotts för sin fattigdom skulle gå långt på ärans och lyckans bana. E : Bland sina vänner räknade han äfven en ung baron Wilde. Det var en yngling med bildning, men han kände ej denna hjertats innerlighet, utan hvilken vänskap ej kan våra till. Men den unga baronens far var en inflytelserik man, och Georg trodde att-han med tiden skulle kunna påräkna den gamle baronens beskydd och rekommendation. Då en yngling kommit att tro på rekominendationens allmakt, är han redan med ena foten inom oduglighetens område och kommer snart helt och hållet ditin. Han tappar i och med:detsamma ledtråden till egen duglighet och egen förmåga, då han griperz efter rekommendationernas sköra tråd; han upphör att arbeta för sig sjelf, då han fikar efter de högas ynnest och faller gradvis i hänseende till sin inre menriska, om också yttre makt försöker att rycka honom uppåt på nådens häftyg. För detta låndshöfdingen Wilde var en vördnadsbjudande figur. Då man såg hans hvita hår, hans höga panna,: hans fina leende och hang stolta sång, skulle mån tro att han åldrats med ära och alt intet tryckte den raska gubbens samvete. Det var likväl icke så; han hade i sin ungdom varit en rout och hade på ålderdomen bibehållit något ungdomligt både i sitt utseende,:sitt sätt att vara och sina seder; men passionerna slockna småningom, den ena efter den andra, och blott:snikenheten återstår slutligen hos gubben; snålheten ir den sista af menniskans passioner, Dock hos den gamle baronen hade denna antagit en vackrare lärg, den visade sig som -spelpassion, en kallelse ör sällskapsnöjet i en form; som: skulle inbringa penningar för en man, som i nära femtio år öl vat sig att blanda kort och blanda bort dem. Han mottog Georg på det mest förbindliga sätt, och snart hade. ynglingen den tvetydiga hedern att spela med en förnäm. man, en man som: unde göra hans lycka, Georgs kassa var ej stark,