Aftonbladet – 3 juni 1843, sida 3

— De blinda demoisellerna Bruns och Brauns kon sert i går afton, räknade icke mer än omkring 50 åhö rare och man kunde. icke utan medlidande förestäl la sig det ledsamma intryck de unga artisterna borde erfara, då de, efter föredraget af första numret, kunde af applådissemangerha sluta hur fåtaligt auditoriet var Så unga, så uteslutande vigde åt konsten och ifrige alt intaga och behaga genom den, måste de vara utmärkt känslige för bifalletoch sympatien, och lätteligen inbilla. sig hafva gått miste om dessa, då de funno att deras första uppträdande beredt så ringa uppmärksamhet för det andra. Denna inbillning vore så mycket förlåtligare; som de icke kunde bemärka den rörelse och beundran, som uttryckte sig i åhörarnes blick och mimik, vid flera underbart . utförda npassager, dem ingen handklappning vågade afbryta. Men sannolikt gjorde de unga konstnärinnorne den reflexioner, att om åhörarne voro få, voro bifallen desto flera och intensivare; ty så förhöll det sig verkligen. Visserligen röjde sig äfven nu, att den unga sångerskans metod föreföll åhöraren främmande och mindre behaglig, men också att obelåtenheten dermed småningom : vek för det sköna intrycket af sångerskans klangfulla röst och för de öfverraskningar, resurserna i denna, metoden till trots, beredde. Den trettonåriga pianospelerskan framkallade äfven i går den reflexionen, att hon är ett litet underverk, men, emot vanligaförhållandet med dylika underverk, af goda proportioner, emedan naturen påskyndat utvecklingen af hennes fysiska krafter, liksom af de spirituella. a 5 Det är oss icke bekant, om dessa artster gifva någon vidare konsert härstädes; men i den bändelse så sker, rekommendera vi de råd, i afseende på arrangemanget, vi redan, ifråga om den första, framställt, liksom vi kunna försäkra, att publiken i går syntes ganska belåten med sin afton. — Den unge debutanten på kungliga teatern, Hr Rickard, om hvilken det nämndes i gårdagsbladet, uppträdde i tvenne pjeser: den lilla, nätta vådevillen Nej, samt det gamla, bekanta stycket: Man gör så godt man kan och icke som man vill. För oss, som framförallt sätta ett stort värde på sanning i deklamation, gester och minspel, var den unge artisten ganska tillfredsställande. Vi yttra detta serdeles om den första pjesen. Han föreställde der en gammal ärlig och snusförnuftig landtklockare i den garala stilen verkligen ypperligt, och hade den förtjensten att åstadkomma en ej obetydlig komisk effekt genom sjelfva den jemna hållningen i sin roll, utan att behöfva öfverlasta den med några egentligt karrikearnde åthäfvor. Den sista pjesen ha vi för vår del alltid ansett för ett klent och otacksamt stycke; äfven med Hr Lars Hjortsberg ihufvudrollen; men imedlertid fyllde debutanten äfven der sitt parti. an inropades ock efter spektaklets slut. Med ett ord, . man fann i honom en redan säker och god skådespelare för en viss genre. EEE — I Helsingfors Morgonblad läses följande rörande den under våren uppkomna foderbristen: Wiborg den 20 Maj. (Korr. und.) .Den sena våen har jemväl i denna landsort stegrat nöden, serleles hvad boskapsfodret beträffar, till en ytterlig jd. Öfverallt i länet bar priset på hö stigit ända ill 2 Rub. å 2: 30 och halmen till:2 Rubel pudet, ch den som har att sälja får ännu välsignelser på öpet. Man har mångenstädes tillgripit till och med len gamla, illafarna halmen på ladugårdstaken. Kor äljas för 4 Rub. S:r stycket, och kring vägarna, der nan far fram, ser man ofta magra, raglande exemlar af denna och annan boskap vandra emellan snöIrifvorna — som här i öster qvardröjt ännu längre in i andra trakter —, letande efter lingonris, ljung ich annat, som vintern sparat. Från de sydostliga lelarna af länet har man förskaffat sig något foder rån närmaste Ryska guvernementer. Rn — Angående tiden för delinqventen Breitfeldts frättning, meddelar Dagbladet den uppgift från velerbörande, att Breitfeldt ännu icke börjat den, för lödsfångar vanliga beredelsen, att tiden för hans afättniog således ännu icke kunnat bestämmas, och att