Aftonbladet – 3 juni 1843, sida 3

Lars Kling finnes anställd, är för öfrigt ieke ut: satt, och opinionsyttringen kam således betraktas såsom härrörande från hvilken Kling man beha: gar; meningen är, att innehållet skall tala för sis sjelf; För -vår del-göre vi dervid intet annat tillägg än att vi hoppas, det Östgötharne icke må upptaga hotelsen deri såsom någon utmaning, så att ofrid i landet derigenom kunde väckas, helst det ingalunda är underligt. om en och annan Öbildad soldat verkligen lätt kunde låta hänföra sig af begäret alt qväsa yttranderätten med det fysiska våldet, då det icke varit utan exempel, at! ett sådant begär visat sig äfven hos högre uppsatta personer, om hvilkas bildning och ställning i samhället man kunnat äga helt andra anspråk. Enligt önskan återgifves. brefvet ordagrannt, för att visa att det verkligen är komponeradt af er soldat hemma på roten: Gud bevare Vällborne Herr kapten. Som vi mä säkerhet vet att våran gamla Cheff nu är i stockholm och vårat förtroende så hemma på bygdän som under krigen i alla tider rotfast söj och då vi väta att Vällborne Herr kapten aldrig velat oss anna än väl och rättat våre fäl tör vi be i vår harmsehet Vällborne Herr kapten säja om vi ärä dumma men dä harma oss gudgälpe så att vi skä ha frammet och vi be om för låtelse då vårat förtröstande är så stort för Vällborne Herr kapten då vi ej kan få afdelnings Cheffen alt skriva utan att fråga Vällborne Herr Löttnanten. jo vår Tolfman han har fått aftonbla för den 24 april i stan och Bopojkan förhäfde honom för våran skull att knektarne är så skrabbuga att det blifvit tryckt från östskötland i afton bla att soldaterne knota på medaljen som skä slås för vår nådiga kuhg som gort hela krigsmakta så myckä gått fan ta den skelmän som låtit trycka detta och vi tror att dett är en dikt altehop men kungen kan väl täntja ändå att soldatena hållit ett sådant språk och vi skä då skemas med för andras skull men om vi: hadde lof af våra för. men skull vi marskera till stockholm och fria oss inför kungen och jag vore ej redd att föra ordet då jag tryggar mig vid vad Vällborne Herr kapten sagt oss alla att kungen är nådig och mild att tala med då krigarns ord bestå i sanning förent med san kärlek. för honom. Nu ville vi äljest be Vällborne Herr kapten vara så ald för god -ochskrivai aftonbla till östsköta soldaterne som låtit trycka så lidligt gement om medaljan och om vår nådiga kung och ofserarne med att om vi komma på någon komdering med dem så skä vi frästa lära dem att vörda öfverheta och som vi blifvit lärda och sä sina förmän om det och då skä blifva första gånge jag skä få fem ech tjugu för att jag visar tåcka soldater vägen Vällborne Herr kapten förstår nok min mening fast jag ej kan utreda den med penna men vi kan ändå ej tro att soldatera talat så hasklut myckä skamligheter mot vår kung som snära är större Hjelte än Carl den 42:te och gort oss och hela landä så mycken välgerning ända sedan han kom hit-utan det är väl dåmdär som skriver blana som guger på oss men förbanna mej om vi hade dem här skulle vi speta dem på hagstörarna ty börjar däm på å guga tell på oss då ha dåm fått oss på rätta tråa. Far som nu mäst ligger af anfådd het af plasyrn beder allra ödmjukast hälsa gud bevare Vällborne Herr kapten gubben gret i harmsehät då yi läste bla för honom och svor att vi ä bara klena pojkar om vi. tål bliva så skymfiterade i blana som aldrig förr varit vanligt. vår aldra ödmjukast önskan är att Vällborene Herr kapten atlägger altihopa på kraftut sätt ty vi ä ej rädda för oro stiftare i landäna gudbevare välborne Herr kapten på kämrateres vägnar skrifvit Lars Kling Norrbo den 3 Majus 1843,