Aftonbladet – 3 juni 1843, sida 2

han förmodade så mycket lättare borde vinna bifall, som Höge Egaren icke vore nöjd med-styresmannen för dessa ställen, och särdeles som Svartlå icke gaf någon reveny, utan tvärtom årlig förlust. Utom dess vore det rätt väl, att jag komme dit upp, på det att man kunde få någon ledning för bedömandet, huruvida de många malmfynd, som nu ständigt göras deruppe, vore af något värde eller ej. Slutligen öfverenskoms, alt Direktör Svenonius skulle härom vidtala öfverste Backman. ; Den 4 Mars sade mig tit. Svenonius, att han just nyss hade talat vid öfversten och på det ömmaste bedt honom förhjelpa mig till de förut nämnde befattningarna, emedan ingen kunde bättre behöfva att bli hjelpt, och yttrade, att som öfversten hade lofvat att redan i dag derom tala med -Höge Egaren, så rådde han mig att straxt gå upp, för att höra, hur det aflupit., . Jag gick derföre genast upp till Kongl. Byrån, afvaktade öfverstens återkomst från Konungen: och underrättades då, att Höge Egaren hade befallt honom säga mig, att jag borde vända mig till Häradsskrifvaren Sundbaum i Norrbotten, som vore juridiskt ombud der i orten. Den lofvade afskriften af kompromissdomen skulle jag nästa Måndag få afhemta hos Öfversten: Dagen derpå: d. 5 Mars gick-jag åter upp till Direktör Svenonius, som då höll på med afskrifning af den så kallade kompromissdomen, den han sade sig om Måndagen böra aflemna hos öfversten. Jag underrättade honom då, hvad svar jag hade fått af öfversten, och tillade, att jag nu ganska väl finner, det ingen annan utväg gifves, än att i lagväg söka min rätt. ; Åter bad han mig fördröja detta beslut och lofvade att ytterligare vidtala öfversten, som han trodde möjligen kunna. hafva förglömt att omnämna saken för Höge Egaren, eftersom han hade gifvit mig ett sådant svar. Vidare erinrade jag, att sedan jag närmare hade begrundat frågan om arrendet, :så funne jag det icke möjligt att, åtminstone de första åren, kunna gifva arrendeafgift för Svartlå, då egendomen vore så försämrad, att icke ens hälften af det antal kreatur nu kunde derstädes vinterfödas, som då jag afträdde den. Denna omständighet förmenade tit. Svenonius icke borde komma att utgöra något hinder. för den projekterade uppgörelsen med mig; ty jag kunde ju få egendomen skattfri de första åren, till dess han vore-åter iståndsatt. Ffärom ville han äfven vidtala öfyersten, men frågade derjemte, om jag skulle vilja emottaga någon af Konungens södra egendomar, då någon af dem vore eller blefve ledig, i fall det förr omnämnda projektet icke skulle kunna antagas eller beviljas. Den 7 Mars eller den utsatta dagen, då jag skulle få del af kompromissdomen, som jag var så högst nyfiken att få skåda, inställde jag mig helt tidigt hos öfversten, och mötte redan i dörren den förfärliga domenn, som Direktör Svenonius nu i en tredje persons närvaro till mig öfverlemnade, och ansåg således mindre nödigt att gå in till öfversten. Detta dokument :(bil. JM 77) är väl den största tänkbara kuriositet, såsom dom -betraktadt.. -Jag kan icke föreställa. mig, att någon verkligen på allvar anser en förklaring (ty annat än något deråt är papperet icke) för en dom;-och ännu mera. motbjudande är det att tro, det någon skulle -vilja intala Konungen, att den är en dom. Beskaffenheten af denna förklaring vill jag icke här söka utreda; till en början må vara nog alt anmärka, att de, som underskrifvit densamma, aldrig varit nämnde; till kompromissarier. Med dylikt kan man väl aldrig hoppas mer, än att på sin höjd vilseleda för ögonblicket? Utan att förut se på dess innehåll, steg jag in till öfversten och : underrättade, alt jag af tit Svenonius riktigt erhållit dokumentet; hvarpå han sade mig, att han nyss hade gifvit Svenonius uppdrag att uppsätta formulär till ett! kontrakt, hvarmed han hoppades . att jag.skulle blifva belåten och för alltid afstå från några vidare pretentioner i afseende på den framfarna tiden och dess händelser under mitt förra engagement vid Höge Egarens egendomar, och önskade, att boningshusen blott icke nu vore för usla, så att jag blefve för illa logerad. På min fråga, om icke kontraktet äfven skulle underställas den Höge Egarens sanktion, svarådes, att det visserligen skulle sanktioneras. af Höge. Egaren. . Dagen derpå skulle jag hos Direktör Svenonius få taga närmare kännedom om vilkoren; och som han vid min ditkomst nyss hade kontraktet färdigskrifvet, började han genast alt. uppläsa och förklara det.. Frågan blef sedan, om icke jag nu ansåge vilkoren så billiga och förmånliga, att jag genast skulle vilja antaga kontraktet och deremot lemna mitt förklarande om afsägelse af all fråga om kompromiss och öfrige anspråk: Förvånad öfver ett sådant förslag, hemställde jag till hans eget bedömande, om det ens kunde TIfinnas en skymt af billighet deruti, att, för. det fett arrende, som olagligen hade blifvit mig fråntaget, nu återlemnades, jag deremot borde afsäga I mig den lagliga rätt, jag hade att njuta godtgörelse för. laga kraftvunnen och betalningsgilld forI dran, särdeles-dåkontraktet icke innehöll ett ord