Aftonbladet – 3 juni 1843, sida 1

—— brefvet, som du har i handen, kanske affärer, som ej angå mig? vÅh nej, tvärtom affärer som angå dig. Jo, ser du, det innehåller att konsistorium satt opp förslaget till Witomta och koministern här, Åkerlind eller Åkerlund, hvad han heter, har fått första rummet.N Han måtte väl icke få dina röster?, yttrade frun. ,Vi hafva nu varit här i åtta dar och ban bar icke eng gjort sin uppvaktning hos oss, fastän vi ega — hur många röster lille Knööl? Jo, femton och sexåttondels röst, yttrade Rådet; Fastän vi ega femton och sexåttondels röstr, repeterade Rådinnan, han lär dock: ofta nog uppvaktat hos den nådige baronen. Det andra rummet på förslaget, återtog Rådet, mhar kyrkoherden, låt mig se, kyrkoherden Wallgren i lilla Åslunda fått. Honem känner jag intex, yttrade Rådinnan. Och det tredje har magister Tatterqvist fått. Tatterqvist! ropade frun, den der lille beskedlige Tatterqvist, som knöt solf åt mig iförrfjol; han måste ha våra röster. Ja, min vän, han skall få våra röster,, yttrade Rådet, det är en beskedlig och höflig karl, och är dessutom gilt med en släögtinge på långt håll till inspektoren här, Räfberg; han är gift med Räfbergs svägerska, så att de äro svågrar. Det är alltid bäst om prest och egendomsherre hålla ihop, ty annars kan man ej få reda på bönderne, som ej gifva med sig, om de kunna löpa till presten och få goda råd. Tatterqvist får våra röster. Menp, återtog frun, litet bekymrad till utseendet, men femton röster förslå ej så mycket att de taga lofvenp al bönderna, och som jag