Aftonbladet – 2 juni 1843, sida 3

BLANDADE ÄMNEN: ETT BREF FRÅN KELLGREN. (Ur tidningen Freja.) Nedanstäende authentika bref från Kellgren har bc näget blifvit. Red. meddeladt, och då detsamma i mer än ett hänseende äger intresse, är det med verklig nöje vi här intaga detsamma: Välborne Herr Regerings-Råd! Nauman har sagt mig att H:s Maj:t skall vara gan ska otålig däröfver att Han ej ännu fätt 3:dje Acte till Gustaf Wasa, och att han cj skall begripa hu det kommer sig. Om Hans Maj:t vore underrätta om det kinkiga fast obetydeliga göromål jag nyss ha! för händer, och om det Skoflickare-arbete jag nu son bäst är sysselsatt med, torde det kanhända falla ho nom något begripligare. Jag hoppas min ursäkt ge nom Herr Regerings-Rådets vanliga medlande grace Jag mår nu Gudskelof något bättre, sen idten on Doporden för(öll. -Men lät se om icke någon prolo; kommer att beställas ett par dagar förr än Cora skal uppföras. Ingenting vore säkert mera i sin ordning än att H:s Maj:t benådade mig med en pension a manufakturfonden. Om kungar förstodo raillerie, ha de jag här en god idee till en förnyad supplique Nauman har redan talat om retranchementer i Gusta Wasa. I sådant fall gör jag som Adlerbeth, och re ser direkte med posten till Lappmarken. Hvarför skrika våra Compositeurer beständigt mot recitativer nes längd? Det är likväl de, som äro intressantas för läsaren; det är i dem, som styrkan och känsla! i synnerhet ligga; arierne äro sällan annat än en en da på hundra sidor omvänd, uttänd och försvagar tanka; och hvad Popen kallar en excrescence af re citativet. Om recitativet är väl skrifvet, det vill sä ga, om ingenting är parasitiskt och öfverflödigt fö läsaren, om det i samma mån det förlänger sig, äf ven binder och uppeldar, om hvarje tillagd vers ge en ny grad åt känslan; då kan ock ingen ting bort tagas, utan att bryta sammanhanget, eller försvag: intresset. Men hvad fråga våra compositeurer efte sammanhanget och intresset? De gissa ej att ei Opera kan vara en Tragedi: de förstå ej att sätt ett recitatif, ty de förstå ej att exprimera; de först: endast att låta tonerna qvittra och drilla: de veta e huru de fort nog skola kunna komma från den en arian till den andra: comme de pauvres navigateurs qui se sauvent de planche en planche. Alceste oci Iphigenierne hafva rätt långa recitativer, men jag ha ej hört den goda smaken klaga däröfver; Gläck för stod att sätta musique för Själen och hjertat; han medbröder stadna vid örat. Dessutom frukta de at dela det minsta af sin ära med Poeten; de hålla ho nom för en handtverkare, som endast spänner du ken, på hvilken de skola måla; och på det att al idte af skalden må försvinna, hafva de äfven företa git sig, att i stället för: jag har componerat den oci den Operan, säga: jag har skrifvit den. Det är ock så visst, att om de ej tvungo poeten att göra si piece stympad och odugelig, borde de känna någo samvetsagg att ensame mottaga Gulddosor och Nåde medailler af Europas Furstar. Det är därföre de be römma en Auctor för genie, när han samtycker at uppoffra alt det vackra af sin piece åt deras nycke eller imbecillite: det är därföre, som inga andra opc ror behaga dem, än Där vett och rim hvaran vid håret dra; Där Jofar ses på rep i träsky fara Att sina bud för jordens barn förklara I en roulade uppå ett milslångt A, Där ömma val, behaga, lågor, hjerta, Med grymma qval, beklaga, plågor, smärta, t Sig koppla hop uti en aria. Om vår Herre unnar mig lif och hälsa, skall jag ei dag omständligare utföra mina tankar i detta ämne Herr Regerings Rådet lär säga: — Ni har mycke egenkärlek: — nej; men jag har kärlek för min ta lang och fördömd vare den Poet, som ej har den lika grad! jag har den äran att med fullkomligast vördnad framhärda Välborne Herr Regerings Rådet ödmjukaste tjenare Keligren. Stockb. 6. Aug: 1782. ev -. I se me mm oe