och, liksom tobaksrökning, förbjuda alla dylika lju inom städer och i grannskapet af byggnader. Enan nan märkvärdig omständighet, som inträffat i Upsala ust icke under sjelfva jubilerandet, men kort förut berättas af Sv. Biets brefskrifvare, hr Edmund. Då mar nemligen i bibliotheksbyggnadens stora sollennitetssa var sysselsatt med de! orationerna, för kröningsdagen irande, och nyss der uppställt Konungens byst, had: ;en hvit dufva flugit in genom ett öpppet fönster alen och tvenne gånger kretsat omkring bilden, hvar fter hon åter begifvit sig bort lika oförmodadt som on kommit. Ingen såg hvarifrån dufvan kom, ellei wvart hon sedan begaf sig., Det är ju bra kuriöst onkel lille! Också har hr Edmunds berättelse, son lan säger sig hafva fått af en man, hvilken ,ickt nrul gjort sig känd för att löpa med fabler, gifvi inledning till åtskilliga funderingar. Sålunda tror er op fromt och beskedligt folk, att dufvan var inger innan än den Helige Ande, som Pingstdagen sänkt ig ned öfver Apostlarne; så kan det dock icke vara y då skulle eldslågor hafva uppstigit ur bysten oct jelätet sjelf börjat tala allehanda tungomål,, — — Andra deremot halva i dufvan sett en symbol af o kulden, och fdess tvenne kretsar kring bilden skulle ;etyda, att Hans Maj:t icke allenast är oskyldig til let onda, som träffat fäderneslandet under de 25 åren, tan äfven till det myckna goda, hvarföre han beskyl es i jubeltalen. — I Lund jubilerades också i tre lagar, och att jublet der var lika eldigt, som i Upsa:a, fastän det just icke åstadkom eldsvåda, kan synas f den i dervarande akademiska ungdoms namn förattade sång, der dettalas om den stora tidens frågor, om blott tänkte, ville lågor.n