Aftonbladet – 2 juni 1843, sida 1

RÄTTEGÅNGEN MELLAN ANSPEKTOREN GRAVE OCH HANS MAJ:T KONUNGENS JURIDISKA OMBUD: (Forts. från, gårdagsbl; af. inspektoren Graves till domstolen ingifna relation.) Dagen därpå gick jag upp till Hr bergsrådet Berndes och träffade då älven bos honom Hi expeditionssekreteraren Sundinj som medhade -det förr nämnda dokumentet. 7Och Hvad jag ganska väl förespådde, hände då också, nemligen att Hr bergsrådet skulle; afråda mitt underskritvande al ett sådant dokument. Min belägenhet var nu ytterst förskräcklig, helst: som jag icke ,såg mågon möjlighet att kunna mottaga den kontrakterade befattningen vid Robertsforss och icke visste någon utväg att försörja eller herbergera min utblöttade familj under den snart förestående vintern. Men då jag besinnade, att denna katastrof just kunde förliknas med den, jag redan år 4825 hade genomgått, och att afsigten tydligen syntes vara att på lika sätt, som : Hr öfverste IG yllenbaal: då gjorde, genom-nöd tvingar mig till ett åteg; som för alltid skulle tillintetgöra mina rättvisliga anspråk, beslöt jag att iheldre. våga Jif. och . välfärd, än att lika fegt som då nedlägga vapen: Den! 42 Oktober! träffade jag händelsevis en bekant i Statskontoret, söm sade mig, alt en vaktmästare hade två dagar å rad der uppe flerfaldiga gånger sökt mig; och då jog en stund derefter följde min bror. till, bans logis, funno vi der en papperslapp sittande i dörren; som arltydde, att Hr justitiekansleren ännu hade den godbeten att vilja.se mig... I Några? ögonblick -derefter kom en andtrutem vaktmästare springande med ett bref, också från Hr jJustitiekansleren, (se bil. JE 73.) Att Hr jöstitiekanisleren. måtte baft, som man säger, myror i butvudet, tyckes deraf, att han icke hade bättre feda på dag och dato, eller ens mindes, att jag om Onsdagen var hos honom och ytterligare gaf tillkänna, alt jag äfven al Hr bergsrådet Beindes hade blifvit afrådd att underskrifva ue ——— ÄT ESSENS