Aftonbladet – 1 juni 1843, sida 1

RÄTTEGÅNGEN MELLAN INSPEKTOREN GRAVE OCH HANS MAJ:T KONUNGENSJURIDISKA OMBUD. (Forts. från Je 423 af inspektoren Graves till domstolen ingifna relation.) Dag efter dag förflöt; men ingen kallelse hördes af. Och som jag så ganska ofta och länge hade redan erfarit, huru orådligt det var att sätta för mycken tillit till de löiten, som gåfvos, så beslöt jag d. 29 Sept. att gå till H. Maj:ts kammartjenare hr Lindqvist och söka få genom honom saken omnämnd för H. Maj:t. Han underrättar mig då, att just. kansl. Bergenskjöld nyss hade hemkommit från sin resa, och att det vore ganska troligt, att min affär hade blifvit så länge uppskjuten under albidan af hans återkomst. Han rådde mig att först gå till just. kansleren och påminna honom, och sedan ull öfverstlöjtnant Backman; och om derefter icke skulle följa något resultat, så lofvade han mig att för H.Maj:t inberälta förhållandet. Den 530 Sept. gick jag upp i Kongl. burån, för att söka ölfverstlöjtnant Backman, och wet flere gånger förgäfves, ehuru vaktmästaren lörsäkrade, att han med säkerhet skulle dilkomma innan kl. 5. Jag yttrade då, att jag ämnar icke mer på detta sätt gå och förhala tiden; utan kan taga andra utvägar, för att få herrarne att fullgöra sina åligganden. Och redan morgonen derpå eller d. 4 Okt. kom en lifgardist till mig med bref från öfverstlöjtnant Backman, se bil. JM 72, hvari jag underrättades, att just. kansleren Bergenskjöld hade befallning om kompromissens verkställande. Genast gick jag till just. kansleren; men han träffades icke hemma, och på det att man icke skulla kunna förebära, att jag icke hade sökt honom, så medhade jag ett vittne, att jag lemnade visitkort, med ullsägelse att det skulle visas just. kansleren straxt vid hans hemkomst... På eit. m. kl. ö träffades han slutligen bemma. Han frågade då, hvarföre jag icke varit hos honom sedan i våras, icke hade kommit med på sammanträdet d. 23 Mars m. m. samt yttrade: )Herrn har nu åter varit hos kungen med en inlagu, den han äfven framtog och började läsa. Herin har sagt, att jag lagt hinder för kompromissen. Också har herrn skrifvit om Meldersteinsköpet, och det är rätt bra, att hrn vill upplysa H. Maj.t om sådana saker. Det är ganska sant, att så verkligen förhöll sig. Brukspatron Lyttraeus har sjelf erkänt det för mig. Jag var också den, som uppgjorde det köpet, men visste då icke annat, än alt säljaren skulle verkligen få 53,000 Bär för bruket — ehuru det sedermera blef upplyst, att han icke hade begärt mer än 235,000 Rdr. Derelter läste han mitt komprowmissbref och pretentionsuppgilter, desamma, som al mig blef iemnad den 44 Sept. till hr Nordenstolpe. Nu gjorde han mig dessa frågor: Hur anser herrn sina pretentioner böra godtgöras? Har herrn något skriftligt på de åberopade vilkoren? Det är ganska möjligt, att herrn EE TR rn ra AA TR 1 he a et TE a ad Ra Ar a