och 41, gjordes ett nytt mordanfall mot honom, helt nära staden,. hvarigenom -hans lif är i fara. . Händlanden H. Westendamp återvände: Il,:10 på aftonen från Iburg, men blef nära Osnabräck öfverfallen af två karlar, hvilka :Svårtat. sinaysansigten. . De skuro horiom bäde i hufvudet och på händerna samt tillfogade honom ett 3 tum långt och 4 tum bredt:sår i halsen. Sannolikt voro dessa våldsverkare desamme, som förra gången öfverfallit honom, ty då Westendamp kort efter detta tillfälle yttrat, att han skulle vara istånd att igenkänna mördarne, hade han erhållit en biljett från en anonym, i hvilken man hotat att mörda honom, om han framdeles yttrade något sådant. Gi. — RÄTTVISANS OBEVERLIGHET. . Inför korrektionella polisen i Paris hjelpa inga vackra tal, då de utgå från menniskor, hvilka, utan lagligt tillstånd, beskatta sina medborgares fickor. En herr Hutin, en kraftfull femtio års man; är inför denna domstol anklagad för tiggeri.. Presidenten föreställer honom, alt arbetet är hedrände, men tiggeriet skymfligt. Hutin svarar: jag är ej skapad för handarbeten: jag är litterat; jag har hittills skött artikeln Dödsall i små annonsblad; men eh annan har genom rekommendationer erhållit min plats, — En stadssergeant vittnar: Jag hörde den anklagade i en tiggaresställning säga: charit (barmhertighet) till flere förbigående personer. Jag arresterade honom, och han följde mig med händerna i fickorna. Då han hade träben, så höll jag honom ej och gaf föga akt på honom. Plötsligt ser jag honom springa sin väg på två friska ben. Jag skyndar efter honom; hån vänder sig om och slungar sitt träben -mot mina : fötter. Jag stapplar, men får likväl slutligen fatt på honom. — Hutin afgifver följande förklaring: Jag har verkligen. yttrat ordet charile till flere personer, d. Y. S. jag har frågat efter det hospital, som heter så, emedan jag hade tandvärk. Träbenet bär jag såsom ett minne och af sparsamhet. Det har tillhört en förtrogen vän, som bott hos mig ocb vid sin död ej efterlemnat något annat än det och sin välsignelse: Jag spänner det stundom på mig till den aflidnes ära och sparar derigenom tillika skodon, ty jag sliter ömsom blott den ena sulan. Oaktadt dessa bevekande skäl fällde domstolen Hutin till tre månaders fängelse.